Drömmar och verklighet

Dagarna går, ja det mesta löper på som önskat. Jag har kunnat stressa ner och ta time out ganska ofta, men ändå känner jag hur det fattas energi. Är det vintern som tagit sin tribut eller är det allt det andra runtomkring. Man blir förstås påverkad av att ständigt känna att nu är det kris, nu är läget allvarligt – eller hur?

Den här kvällen blev ganska vacker trots det rikliga snöandet. Solen kikade (som av misstag) fram en stund. Luften hämtade liksom andan, inför nästa omgång snöfall. Vart tog vårvädret vägen egentligen? Jag upplever nog att vi haft ovanligt lite sol denna vinter, dessutom. Vet inte om det stämmer, eller om det bara sitter i huvudet.

Vanligen tycker jag att ett av de få plussen med att vara kroniskt sjuk och icke fullt arbetsför är att jag kan passa på att vara ute lite närsomhelst. Tänker medlidsamt på dem som arbetar måndag till fredag medan solen skiner, för att sen få helg med solen i moln. Glömmer ju inte alla de semestrar jag själv längtat efter, då solen skulle skina, luften skulle värma och sjövattnet skulle vara varmt. Verkligheten levererade inte alltid, kan man säga. (Fast när jag var ung var det ju fest och glam nästan varje helg, så jag kunde ju ha kul i alla fall.)

Numera kan jag i alla fall passa på när tillfälle bjuds och mitt bästa och njutningsfullaste nöje är att få sitta utomhus i vackert väder, i gott sällskap, eller med en bok och en god dryck att sippa på.. Eller bara att sitta och drömma lite.

Men åter till verkligheten. Eller kanske inte, förresten. Verkligheten är tillräckligt svår att undvika utan att man behöver bjuda in alltihopa jämt. Å andra sidan innehåller ju min verklighet en hel del bra också. Familjen, kärleken, arbetet (= att ha ett och därmed lön), kören, kompisarna. Välsignelserna är många och jag är tacksam varenda dag för dem..

Men jag hoppas verkligen på bättre tider. Allt har en början och ett slut och en dag kommer ofärdstiderna att vara förbi. Fram till dess kan vi ändå få glädjas åt de ljuspunkter som finns, de allt ljusare dagarna och att våren är på väg – även om vi inte riktigt är där än. Det är ju inte april för intet.

Dagens verklighet får finnas, samtidigt som jag försöker visualisera bättre tider, drömmer om varmare dagar, mera sol och en nära förestående fred. Dagens verklighet får finnas, även om jag drömmer om att bli frisk och pigg, eller åtminstone friskare och piggare. Dagens verklighet får finnas, men jag fördrar verkligen att känna hopp framför hopplöshet.

Jag blundar varken för det hemska eller för det lovande och hoppfulla. Vädret kanske inte alltid uppför sig som jag vill, men jag kan ändå känna solen mot mitt ansikte – i tankarna. Livet kanske inte alltid blir som jag vill, men jag kan alltid få känna fred med mig själv. Någonstans på jorden är det alltid krig, men på väldigt många ställen är det inte det. Och överallt har människor drömmar. Ja, det hoppas jag i alla fall.

Någon kanske tycker att det inte är nån idé, att det är att stoppa huvudet i sanden att drömma. Inget kommer att hända av det du drömmer om Lena, så lägg ner och acceptera verkligheten. Men bleve det inte ganska fattigt. Vad är en människa utan drömmar egentligen? Lever hon eller existerar hon bara? Jag vet inte, men nog blir det väl ändå roligare med härliga dagdrömmar, tänker jag. Men nu tar jag mitt trötta huvud och går till sängs. I morgon blir det nya tag!