Rutan och jag besökte kusinerna igårkväll. Fick kaffe och bullar. Jag kraxade hela tiden.
’Men hur du låter’ sa en av kusinerna.’Imorrn ringer du till vårdcentralen, lova det!’

Under natten väcktes jag av hostan. Inte mycket sovit så jag slog en pling till nya hälsocentralen strax före tio.

’Jo, kan någon titta på mig, jag har varit förkyld nu i tre veckor…’
’Har du feber?’
’Näe, jag tror inte det’.
’Ja, se förkyld det kan man vara. Det är inget vi kan göra något åt här. Lite hostmedicin kan jag ordna.’
’Jaha…’

Huvudet känns som en stor ömmande ballong, hela andningsapparaten rosslar och piper och vid varje krax … ja, sånt kan man inte skriva ner offentligt.

Suck!

Jag tar bussen till 76:an. Vi måste göra utskick i pensionärsföreningen. Vi var många som hjälptes åt och alt gick som på räls. Efter ett gott slutfört arbete gick jag och Rutan till en matinrättning belägen vägg i vägg med fängelset.

Mysigt ställe! God mat och bra service. Det är rätt mycket folk i den lilla lokalen och Rutan och jag tar plats vid ett större bord, där ryms åtta personer. Vi sitter i ena änden och i den andra änden kommer två tjejer och slår sig ner.

Plötsligt inträffar något som sällan händer på våra breddgrader. Vi fyra får kontakt, ler lite grann åt varandra och rätt var det är är konversationen i full gång. Så här beter sig folk utomlands. Man är social på lokal. Tjejerna presenterar sig. Kerstin och Filippa! De är i ålder som barnen våra. Synnerligen ovanligt möte må jag säga, och trevligt.

Det var det positiva.

Sen drar jag iväg på apoteket. Köper febertermometer 129:-spänn och tar ut Mollipect 99:-dito.

Väl hemma känner jag mig totalt utpumpad. Har jag satt en riktig diagnos? Herregud, jag kanske har Tvar! Jag kraxar mig ner i sängen. Tar en slurk Mollipect

Tänker på väninnan i Tyskland som bara ringer till sin doktor och får komma bums för lite klåda.
Varför kan man inte få träffa en doktor på Nya Hälsocentralen? Kan det vara riktigt att man själv ska ställa diagnos och bestämma medicin? Har dom nån sorts utsållningsapparat på Nya Hälsocentralen? En som skiljer agnarna från vetet. Tusen frågor rör sig i mitt arma, ömma huvud och varje gång jag kraxar känns det som om lungorna ska hoppa upp ur mig.

Hör ni mig därute? Jag är ju gammal och jättesjuk!