Alltså det är bara för härligt att sjunga. Varje torsdagskväll klockan 19 bär det iväg till Församlingsgården. Där väntar Maggis och en efter annan droppar vi in, vi som tror att vi inte kan sjunga.

Maggis sätter igång med andningsövningar och ljudövningar för att mjuka upp alla små muskler som vi ska använda när vi sjunger. Kroppen får sitt också, sträckningar hit och dit och kollektiv massage.

Vi har så roligt och man mår så gott!

I kväll var det sista gången för säsongen.

Vi sjöng bl a ’Uti vår hage…’ och den vackra sommarpsalmen ’Nu grönskar det…’ båda kvalle-grejor.

Gud, så bra vi låter!

Sedan utbröt en diskussion om en del sångare som sjunger ett tydligt H när en text börjar med en vokal. Exempelvis Sanna Nielssens ’ Hemty room….’ Och Tommy Nilsson lär sjunga något med en Höppen dörr.

Maggis förklarade varför de gjorde så men vi alla tyckte det var jätteknäppt.

I alla fall kan jag rekommendera ’Vi-som-inte-kan-sjunga-kören’. Vi sätter igång igen den första veckan i september, TORSDAG klockan 19.00 och det är bara att komma.

En annan sak som är bra är att kören är öppen (Höppen) på så sätt att man måste inte komma varje gång. Maggis ser vad hon får för folk och anpassar därefter. Vi kan vara allt mellan tre och trettio personer. Alltid lika roligt.

I övrigt har lille vännen kommit och hälsat på en stund idag. Han kollade in plejset, käkade lite medhavd mat, kröp omkring på golvet och ville bli upplyft för att se på bilarna nere på vägen.

Sen for han ut på stan med mamman för att shoppa. Ett riktigt GLADBARN är han.

Solong!

Tja, kontoret… jag har egentligen bara en liten kontorsdel i mitt kök. När man bor så litet som jag, en skitlya på 39 och en halv, då blir det så att högarna samlas ganska fort. Jag kan ju inte slänga heller…

Till slut blir det stora svarta sopsäcken.

Rutan och några andra har gjort en vandring längs Rickleån men jag föedrog högarna och sopsäcken samt ett besök hos ögondoktorn.

Kände mig som en riktig Bella Donna när jag tårögd vandrade därifrån. Stora pupiller.

Mina köksfönster kräver en highlightning (vad lär man sig inte på sminkparty) men se jag hade ingen lust. Manjana blir det.

Har gått och funderat över mina fördomar om mappies och annat. Tänker att hon där på E:4 som var så arg hon kunde ju faktiskt lika gärna vara en lattemamma på vift.
Solong!

Blev bjuden på värsta sminkpartyt av barnbarnet.

Wow!!!

Vi har snygg-genen i familjen, påstod hon.

Jag är beredd att hålla med. Blev lila kring ögonen och en liten pussmun trollades fram med diverse knep.

Nu återstår bara problemet hur jag ska bestå på detta vis tills på lördag. Då är det värsta partyt åt det sydvästra hållet med cykel nästan en mil. Foder ska det bli och kanske dans. ÅÅÅ, jag kan knappt bärga mig… svårt att vänta.

Lennart är ju verkligt sportintresserad har jag förstått. Tänk om han kunde fundera mera omkring hur det kommer sig att publiken i Frankfurt buar åt Marta, tom när hon får ta emot medalj och när hon håller sin flagga. Varför?

Allt kretsar ju inte kring sport här i världen förstås…

Ser i Lennarts blogg att han har funderingar kring pojkarnas tillkortakommanden i förhållande till flickorna vad gäller betyg. De kommer därför inte in på universiteten.

Jag har ett litet förslag till en annan fundering som jag gärna skulle se Lennart ta över.
Varför har flickorna betydligt högre studier än gossarne och ändå får de ut mindre i lön?

Nu vill jag citera en strof ur den eminenta Klagokören. Allt är ju inte sport som sagt.

’Alla kvinnor jobbar mycket hårdare än alla män
men får mycket mindre pengar!
Jag blir vild av ilska. Show me the money!
Jag säger SHOW ME THE MONEY…’

Eljest har helgen gått över förväntan. Trevligt partaj söderöver.

Träffade på en riktig Mappie efter E4:an. Hon försökte ihärdigt köra om bussen på en 70-sträcka. Tutade vilt. När bussföraren stannade vid en hållplats höll hon bakom bussen. Chauffören gick ut för att höra vad hon ville. Ordväxling uppstod.

– Varför släpper du inte förbi mig?
– Jag kör 70 och det är 70.
– Tänk om jag haft en hjärtsjuk i bilen…
– Då får du ta ambulans.
– Du kör som en fyllhund!
– ???

Bråket hördes ända in i bussen. Det osade svavel. Mappisen var inte nådig. Men jag höll förstås på chauffören. Det finns gränser för systersolidaritet.

I går avåts en underbar MORSDAGSTÅRTA!

Nu råkade jag trycka två ggr… Dumt. Och jag som nästan skrattar ihjäl mig när jag ser att andra gör det…

Näha, jaag fixade det. RENSA… Att det ska vara så svårt med datorns teknik. Man har lärt sig något nytt!

Nu har jag fått förklaringen. En Mappie är ungefär en ’Mogen, Attraktiv, Pionjär och sista P:et står visst för Person.

Jaha. Det lät ju bra. Men sen förstår jag att ’Attraktiv’ betyder mer en sån person som köper de senaste modegrejorna allt från små färgglada väskor till cabriolets…

Mja, sån är inte jag. Inte Rutan heller. Puh, det var ju skönt!!!

Nej, här är det second hand som gäller. Och att nöta på det man har. Cabriolets och häftiga solglasögon som täcker hela fejset… Näna!

Stiletthöga klackar? Hur skulle det gå till när man har fullt sjå att hitta dojor som rymmer skoinläggen.

Nej, nån riktig mappie är jag inte. Annars känner jag mig attraktiv, absolut. Jag är nöjd. Trevligt är att man också får lov att vara en person, en alldeles egen person. En människa, ack ja!

Nu blir det bussresa söderut, man blir bjuden på övernattning, gott krubb och födelsedagstårta. Det ni!

Rutan slängde sig ner i min blå soffa, hon ville ha fika. Medan jag laddade bryggaren bläddrade hon förstrött i ett av magasinen jag fick av döttrarna när jag låg inne.
– Vad är en mappie, undrade hon.
– Har aldrig hört det förut. Kanske en sån som du eller jag.

Nu läser hon högt. Någon krönika om insikter och åsikter. Final! M signerat Fredrika Fredmark.

Mycket riktigt, det handlar om oss. Kvinnor i övre medelåldern. (Tja, vi är kanske yngre-äldre.)
I stort sett, det kunde handla om oss, Rutan och mig. Jag citerar:

’Var kommer alla dessa vredgade kvinnor i övre medelåldern ifrån?’

Den stackars Fredrika blir utsatt av furiösa sk mappies varenda dag…

Hon rådfrågade en manlig bekant och hör och häpna han visste med säkerhet hur saker och ting låg till.

Rutan fortsatte läsandet:
– ’En mig närstående person menar att fenomenet med äldre medelålders kvinnors aggressiva beteende mot sina yngre systrar kan förklaras med ett ord, nämligen avundsjuka. Enligt honom så går Sveriges mappies runt och är svartsjuka på alla ’lattemammor’ som är så irriterande fria och jämställda.’

Hörde ni gapflabbet? Så rätt – ett rungande gapflabb ur två sk mappiesars strupar. HAHAHAHA – tror dom ja!

Kära barn, är det så illa?
Visst ska vi hålla ihop – men luras inte av killarnas tvärsäkra analys. Sånt har dom gjort i evigheter och det kallas något helt annat.

Du har så rätt Fredrika, vi tar ingen skit! Och vi har levat och vi kan genomskåda det mesta.

Förresten, när man tar upp plats på trottoaren med två barnvagnar i bredd så bör man lämna plats för mötande. Det har inget med mappiesars aggressivitet att göra, snarare hör det mer till vanligt folkvett…

Kom med oss alla ’latte-mammor’ och alla andra unga brudar och killar och män, ja alla människor. Vi har mycket att jobba med innan vi kan tala om jämställdhet!

Senaste tiden har jag ju verkligen levt loppan så att säga. MADE-festival, Klagokör och i fredags en gång till med Klagokören – fiket i Lindellhallen. Hu, där var det mycket rymd.

Straffet kom när jag glad i håg på fredagkvällen lagade käk till barnen på besök. Plötsligt yr i huvudet och så småningom riktigt… riktigt illa sjuk.

Rutan hängde med i taxi uppåt backen österut.

Har alltså tillbringat helgen som satellitpatient på ett synnerligen minimalistiskt ställe, renrakat på det mesta.

En sluss – ett kalt rum med vita väggar – en säng – en dörr – och en dörr till – och ännu en…

Men jag ska inte klaga. Gott foder har jag fått för så illa var det inte att jag tappade aptiten.
Nej, för sjutton, då ska det mycket till…

Nu har jag repat mig. Men jag missade Scharinska i går!

Nu finns det ännu en Anders som irriterar mig så in i …

Det är han som kritiserar Klagokörer i Blaskan.

Vilken ämlig typ! Inte kan han skriva satir heller. Det var det värsta dravel jag någonsin läst.
Ärthjärna är ju bara förnamnet.
Vad ska vi i Umeå ha en sån kultursnubbe till?

Anders bör läsa på lite bättre innan han sätter sig ner vid sin maskin och spyr ut sin galla ohämmat.

Han skulle ju t ex kunna nämna konstnärernas namn, de som initierat Klagokörer runt om i Europa. Föralldel inte i samma skitrecension som han åstadkom häromsistens men han skulle ju kunna rehabilitera sig och göra en seriös artikel om konstprojektet ifråga.

En annan grupp som verkligen förtjänar en uppmuntran är de Umeåbor som arbetat med detta stycke. De som hörsammat uppropet om att skriva klagomål, de som har arbetat i den så kallade ’finkulturens borg’ Operan med texterna, de som under kunnig hjälp av proffsen har vågat ta steget ut i offentligheten och genomföra konstprojektet. De är verkligen förtjänta ett bättre eftermäle än det som kulturproffset Anders presterade.

Fy för korttänkta kritiker i Uuuumeeååå! Fy Fy Fyyy!

Nu har jag gluttat i de andras bloggar igen. En del följer upp Vickan och det kunde jag inte låta bli att glo i.

Men fy vad hemskt!

Kan det vara sant att grabbarna vet hur det känns att bli våldtagen och att det är precis samma sak som att få ett ordentligt kok stryk av nån snubbe (grabbar emellan).

Ve oss feminister!

Vi skulle visst passa oss för att diskutera saken…

Nej, det kan inte vara så att grabbarna vet. Nej, nej, nej!!!

Får en gammal mormorsmor prova på en gissning?

Det är förmodligen det maskulina tolkningsföreträdet som spökar.

– Dumjävel, säger Rutan om inlägget i fråga.

Jag ger henne rätt. 100%!

Nu ska Rutan och jag till Operan på MADE-festival. Härligt att få vara med på enastående konst i olika former. Kvalle såklart!