Ikväll hade vi bestämt att gå ut. Det var Rutan. Majsan och jag och så Grubbetjejen förstås. Jösses vilket digert program vi hade stakat ut. Först Visum. Lågmälda visor av två kvinnor, en med piano, den andra sång. Sen kom grabbarna. Tvenne med gitarrer och sång. Ännu en grabb med solosång. Applåder.

När allt var finito och killarna packade ihop alla maskiner, förstärkare, mickar och sånt, då dök det upp en ung man från ingenstans med en akustisk gitarr, ställde sig mitt i rummet och rev av ett par verkligt roliga, underfundiga visor. Wow!

På väg sedan neråt älven till där Mullin Mallin höll hus stötte jag ihop med gullpluttarna.

– Vi måste ut ibland och ’tanka’, gastade den ene.
– Tanka vadå?
– Samma som du! Hahaha!

Jag vet ju att den där gullplutten är slängder i käften. Brukar handla pizza av honom…

Vi damer tankade Mullin Mallins sista två låtar och extranummer. Dom är skitbra! WOW WOW!!

Glada… utan ’tankning’, synnerligen upprymda efter MM:s enastående uppvisning, vandrade vi vidare neråt älvkanten. Lite sjöbris skulle göra gott men när vi tankat varsitt GLAS så satte ovädret igång.

Hela havet stormar!

Måste det vara så när man går ut på lokal att man är tvungen att sitta och skrika för att överrösta skvalet från högtalarna?

Vi ville ju prata och ha det mysigt. Nej, som sagt: HELA HAVET STORMAR!

Grubbetjejen skrek tvärs över bordet: ’Ni får komma hem och leka på min gräsmatta!’

Ååå, vilket bra tal. Det vill vi gärna. Ser fram emot detta inom en snar framtid men först blir det en 75-årsfest på fredag, Garden-party på lördag och Middag på söndag.

Det är värst vad en pensionär kan gno…o…o…!