Kommer precis från klubben. Tänkte referera lite om nån orkar med.

Vi är sex damer som träffas med jämna mellanrum och skriver dikter, diskuterar och kritiserar våra egna texter. Förr var vi sju, men det var längesen den äldsta av oss försvann. Ikväll var vi f ö bara fem för hon som är villaägare hade alldeles för ont i sina knän ikväll och stannade hemma.

Två av medlemmarna tillhör det yngre gardet De är förhållandevis obrutna i tanken och rätt klara i knoppen således. Övriga tre är det lite sisådär med.

Själv höll jag på att missa hela kalaset. Bara genom ett tillfälligt telefonsamtal fick jag nys om saken. Jag drog snabbt fram något jag skrivit i april och tänkte mig det skulle vara underhållande.

De två yngre sa till redan efter första meningen att det där hade jag läst förut.

Jaha.

De två andra hade aldrig någonsin hört det. (Glömt förstås). Suck!

Sen gick det på så där hela kvällen.

En av de yngre, hon med de gläfsande ulltussarna drog fram en bunt gamla foton. Diskussion som följer:
– Vem är det där?
– Det är ju du! Ja, det är ju du, känner du inte igen dig själv?
– Jag???
– Haha, det är för du har sämre kläder än vanligt… Var är vi nånstans? Hemma hos dig?
– Nej, inte hos mig, jag känner inte igen det…
– Det är din konst på väggarna i alla falll…

Gagg, gagg, gagg…

Men gott foder fick jag i alla fall.

Och vi har himla mysigt och trevligt men gud, va gamla och skröpliga vi blivit.
Den yngsta släckte stearinljusen innan hon gick. För säkerhets skull.