Den senaste tiden har min telefon ringt påfallande ofta och när jag svarat har det dessvärre ingen varit där på andra sidan tråden. Jag erinrar mig att min tyska väninna råkade ut för samma fenomen för några år sedan. Det ringde – ingen var i luren.

En dag när min väninna och hennes man sedvanligt tisdagshandlat i det stora köpcentrat på andra sidan stan och samtidigt passat på att hälsa på barn och barnbarn, då har det hänt det mest fasanfulla.

De har haft objudna gäster i hemmet. Dörren är uppbruten och pengar och smycken är norpade. Hemmet är i kaos, lådor och skåp utrivna.

Herregud, tänk om det är sånt folk som härjar här uppe också, i lilla Umeå. Håller dom på och kartlägger mig och mina förehavanden. Pratade med Rutan om saken. Hon var också utsatt. Telefonen ringer – ingen där!

Fy 17 säger jag!

När jag ikväll satt nere hos Rutan tillsammans med hennes båda söner med familjer kunde jag inte låta bli att berätta om den oro jag känner.

’Robottelefoni’ sa den yngste sonen lakoniskt. ’Det är robotar som ringer runt till tusental samtidigt och då är det bara en bråkdel av samtalen som försäljare kan ta…’

Skönt tänkte jag i mitt stilla sinne, jag är inte omvärvd av skurkar som är ute efter mina värdesaker, alla mina pengar och smycken…Puh! En lättnandens suck drar jag men vad då…

Är det inte en fullkomlig terror som pågår mot folk som är hemma om dagarna, pensionärer och sånt? Usch!

Tiden sen senast har jag förstört genom ett himla rännande hit och dit på olika så kallade events. Ta t ex ’Livslustdag’. En hel dag med lärorika och intressanta föredrag som rör endast oss äldre. Vi får lära oss att för att hålla oss friska ska vi :

1. Ge till andra. Givande skänker välbefinnande.

2. Äta rätt och riktigt samt motionera.

3. Låna av barnbarnen till lyxlägenheter där vi kan leva gott och ta eget ansvar eller hur det
nu var…

Jo, det är ju riktigt. Klart att vi gamlingar måste ta eget ansvar, fast det tycker jag att jag gjort alltid. Alla andra i min åldersgrupp också, för den delen.

Undrar om det i framtiden kommer att finnas en hälsocentral som är ärligt intresserad av oss gamlingar. Vi som har så många små krämpor, vi som tar sån tid, vi som inte kan betala…

Deppigt i kväll men i natt får man sova en extra timme. Jipiii!!!

Eftermiddagstrevligt hade jag och Rutan idag minsann. Ja, inte bara vi utan en hel grupp från vår pensionärsförening.

Vi var på studiebesök i TV-huset på Ersboda! Jättekul! En utomordentlig guide förde oss runt i huset och förklarade tekniken som jag för min del verkligen försökte förstå så gott jag kunde.

Flera av de kända ansiktena kom fram och berättade om sitt. Där var Sverker, Beppe,Inger. Vi ställde frågor och de svarade.

– Hur är det Sverker att vara så känd?
– Hur var det att träffa vice Statsministern och samtidigt ha en orm slingrad runt halsen, Inger?
– Var har ni köket i Go´kväll?

Alla frågor besvarades. Nöjda SPRF:are applåderade guiden efter rundgången och det kändes särskilt skojigt att se alla kändisar i sin arbetsmiljö.

Ser att Majsan och Rutan kommenterat mina senaste bloggar.
Kära nån, ända från utlandet, och dom längtar hem. Så gulligt.

Dom har inte en aning om vad som händer här. Dramatik på hög nivå.

Huset nära att brinna upp! Brandbilar, rökdykare, poliser, ambulans…

Inbrottslarm på Loomis, fullt pådrag. Zapp, zapp, zapp!

Stan är värsta rövarnästet.

Kan man sova lugnt i natt? Knappast.

Men snart skönjes ljuset… Dom nalkas hemmet.

Ordningen blir återställd…

Dagarna har sniglat iväg. Nätterna likaså. Gud så trist det är när Rutan är ute och går långt därborta i utlandet.

Hur kan man frivilligt trava i över tjugo mil? Ännu värre nästan är att solstrålen Majsan också gör det samma. Häromdan skrev de ett mejl om att de hade en fruktansvärd värk i hela kroppen. Tror fasen det, vad hade de väntat sig?

Snart är dom hemma igen och då blir ordningen återställd. Rejäl mat osv…

Jättelycklig blev jag i förmiddags när posten kom.

Honorar i förskott för mitt kåseri. Det är ännu inte publicerat, men herregud, STÅLAR! Det är välkommet.

Sen kom en glad fd arbetskompis och hälsade på. Visserligen kände jag inte igen hennes röst på telefon i går och var tvungen att fråga: ’Vem är du?’ Fasen vad pinsamt. Förlåt mig, det var inte meningen…

Cykeltur i regnet klockan 14.00 till Seniorkören på Midgårdsskolan. Ha, det var uppfriskande! Massor av ungdomliga gamlingar som sjunger ROCK i kör. Kom alla som vill sjunga om 14 dar. Men ni måste vara pensionärer…

Om några timmar blir det sång igen. Vi-som-inte-kan-sjunga-kören med Maggis. Wow-wow-wow!
En lycklig dag i en gammal mormorsmors liv.