Ser att det är en ångervåg över bloggarna här. Kanske jag ska sälla mig till skaran.

Jag är inte riktigt säker på att folk tar mig seriöst. Jag får lov att sluta snacka om kärleksmuffins, goda kroppkakor från grannen och Rutans fantastiska lammfärsbullar. Ska jag vara tvungen att ångra det?

Sanningen är den att jag är en synnerligen allvarsam dam. Inte så att livet plågar mig direkt men ibland oroar jag mig för framtiden.

Idag har jag snickrat på ett av mina kåserier som jag ska framföra i Pensionärernas Kafé vecka 5.
Jag är liksom inte död än fast man begriper ju vartåt det lutar, som Astrid Lindgren sa.
Men hon sa ju också att man måste våga leva lite farligt, åtminstone till JUL. Sen tände hon granen med levande ljus.

Klättra i träd var ju hennes favoritsyssla. Jag vill också klättra… Tjingeling!