I lördags när Rutan och jag smaskade i oss ett par ’Mariekexbakelser’ till kaffet kom vi att resonera om hur våldet breder ut sig här i Umeå. Folk blir slagna, hotade och mördade i vår lilla idyll.

Senare när vi for ut med Rutans lilla ’Farmor-Anka-bil’ var vi med om en händelse som jag nu ska redogöra för.

I höjd med ett av stadens Blå hotell, just när bilens framvagn befann sig mitt på övergångsstället, såg jag i min vänstra ögonvrå hur en karlslok halvspringande, med stora kliv närmade sig. Han fullständigt vräkte sig fram och hela hans uppenbarelse utstrålade aggressivitet. Med hård kraft måttade han en spark som tog i bilens bakvagn.

Men hallå! NÄR har man företräde?

Egentligen skulle jag bett Rutan stanna. I så fall hade jag raskt klivit ur bilen, sprungit ikapp den där gråhårige slyngeln och klått upp honom!

Hoppas i alla fall att han såg fingret som jag visade i bakrutan…