Häromdagen läste jag en krönika i en tidning som jag prenumererar på. Författarinnan funderade över varför kvinnor med makt råkar så erbarmligt illa ut om de gör något fel. Hon räknade upp en lång lista på kvinnor som blivit utskällda i pressen, fått lämna sina uppdrag, heder och ära har tagits av dem. Samtidigt nämnde hon namnen på vissa män som faktiskt gjort rejäla missar men som klarat sig genom att stå stillatigande i blåsten tills den mojnat.

Nere hos Rutan diskuterade vi detta fenomen under frukosten läsandes ortsblaskan.

I blaskan gjordes ytterligare kvinnor ner, i insändarsidorna, på debatt och tom i ledaren. Av karlar naturligtvis. Suck!

– Vi kvinnor skulle tamme sjutton bojkotta hela etablissemanget! skrek jag upprört.

– Gubbar, sa Rutan. Dom fattar inte vad en kvinnlig ledarstil är och då blir dom helt byxis.

– Nä, sa jag, dom föraktar oss.

– Dessvärre finns det fruntimmer som jalmar med…

Rutan skar upp mera ost på mackan och toppade med en skinkskiva.

Senare vid lunchtid, då vi slevade i oss Plain Kålsoppa och jag hade fått besök av dotras kompis, min namne Lena, så skrattade den unga damen åt oss.

– Hahaha! Nu ser ni båda två ut som riktigt farliga donnor i era leopardmönstrade blusar… Hihihi!

Jo, jäklar! Klorna är vässade. Nu är vi på krigsstigen igen.

På löpsedeln i kväll: AVGÅ ODELL!