Lenas

Lugn och ro…

Av , , 1 kommentar 0

Lena S
Smaka på den överskriften. Inte så säljande, eller hur?

Jag tror att RÅN, SKOTTSALVOR, AUTOMATPISTOLER och VILDA VÄSTERN är mycket mer slående.

Egentligen hade jag tänkt referera en brakfest.

Färden styrdes söderut. 40-årsparty i det gröna vid havet.

Partytält var uppresta och grannarna förvarnade.

Klockan 13.00 startade det hela. Kaffe med snask och dricka till barnen. Folk kom familjevis. Bilar ur vars innandöme ungar, föräldrar, presenter formligen välde ut i den gröna naturen.

Grillar tändes, sallader plockades fram tillika goda röror. Smack-snack!

En rejäl bål satte fart på tillställningen. Ungarna hoppade studsmatta som galningar. En megafon (present?) ljöd runt över nejden. Folk grillade, drack, pratade, skrattade. Man bekantade sig, kramades vid kära återseenden och glammade.

Solen lyste grant. Plötsligt var det sommar.

Så småningom dominerade oset från grillat kött. Alla åt med god aptit.

Jag la märke till att påfallande många gitarrer fanns här och var i buskarna. Snart riggades det upp micar och högtalare.

wow, wow, wow!

Nu brakade det iväg. Nisse, Leffe och jubilaren gick loss med ’Slå, slå, slå, Johnny slå…’

Sen följde en hel radda av låtar och artister. Alla förödande vackra och begåvade.

Vi gamlingar drack och rökte cigarrer och ’Grodan’ petade lite försiktigt under min kjol. ’Grodlår’, sa den lille lurken så som bara han kan säga…

När Rutan och jag så småningom larvade oss iväg till en närbelägen stuga så sjöng ortens förtjusande begåvning, en kvinna från förra 40-årspartajet, ’I´m a mean, mean woman…’

Oh yeah… det dånade över nejden.

Det är musik att skönt somna till.

Att sedan vakna vid havet tidigt om morgonen är himmelskt välgörande.

Rån! Fullt pådrag…

Av , , Bli först att kommentera 0

Herrejestanes! Här är grannen och jag ute och går vid Strandpromenaden som vanligt. Vi snackar och vilar på våra stavar och går en bit i sänder och sen sätter vi oss på en soffa och filosoferar.

Vi har inte en aning om vad som egentligen sker. Varken vad som händer utanför Polistationen eller Östra eller i Umestan. Inte märker vi helikoptern i skyn.

Men däremot ser vi mycket folk i rörelse. Umeås fantastiska pianist går med god fart, Arvid med matte kommer glatt gående, Karl-Gustavs syrra träffar vi också.

Sen när vi sitter på en av sofforna kommer gubbarna från Tvärå-hållet vilt snackande. Idag var dom tre. Jag har hört att dom brukar vara sju, men några av dom är utomlands just nu.Vi syns nån gång då och då därnere vid älven. Dom är som vi flitiga motionärer.

Nu skryter jag om min blogg för dem. Jag säger att jag bloggar och att jag skrivit om de ’sju små negerpojkarna’minsann. Ja, jag kallar dom skämtsamt så eftersom de blev färre och färre vid våra möten, men förklaringen var ju, som sagt, att några rest bort. Dom kommer väl igen.

Nåja, en av dem berättade en rolig historia om någon som gick i Sahara och längtade efter öl. Grannen och jag skrattade livligt.

Nu är det bara så att jag har farit med osanning. Jag har inte alls skrivit om de där gubbarna här i denna blogg. Jag kom på senare att de figurerar i stället i min hemliga blogg där jag brukar skriva mer tramsiga saker.

Hur ska jag rätta till denna fadäs. Problem, problem…

Om att var marginaliserad

Av , , 2 kommentarer 0

Eller ska man säga att lida av utanförskap?

Det händer att jag skriver till ortsblaskorna och rapporterar om vad vi pensionärer har haft för oss. Till ex att vi haft möte om dittan eller datten.

Jag har fått uppdraget av sekreteraren i pensionärsföreningen och jag tar det på blodigaste allvar.

Tyvärr har båda blaskorna underlåtit att publicera mina texter vid inte mindre än två tillfällen.

Jag blir ju genast osäker och tänker att det jag skrivit varit fjantigt eller irrelevant och då har jag naturligtvis känt mig som en lus – en parasit av ringa eller intet värde.

Nåväl, idag tog jag mod till mig och skrev och undrade…

Svaren har kommit. ’Har jag månne skrivit fel adress? Allting från pensionärerna publiceras nämligen.’

Felet är tydligen mitt… Men arg som ett bi undersöker jag saken och jag har skickat, artiklarna har gått iväg, adresserna är korrekta… jag tänker banne mig inte ta på mig att vara den felande så som jag gjort så ofta förr.

Vilka underutvecklade ortsblaskor vi är begåvade med här i Umeå. Slarvpottor! BLÄÄÄ!

Kungliga Dramaten

Av , , 1 kommentar 0

Så, äntligen stod jag där på tiljan. Kungliga Dramatens Stora Scen. Har jag inte hela livet gått och drömt om detta?

Lite spännande var det men jag var trygg med alla mina kamrater i Generationskören. Snabbt rev vi av våra nummer, folket jublade, succén given och ett extranummer improviserades fram innan vi vreds ut i kulisserna igen. Vridscen alltså… fint ska de va!

Senare när Rutan och jag hade anlänt ut i förorten till min niéce, där vi blivit lovade härbärge, så kom Rutan fram med senaste nytt från Ume.

Uppbragt berättade hon om Vännäs-kravaller. Rasism, stort polispådrag. Den undersköna niécen lyssanade uppmärksamt. Jag å min sida är ju mer av det tillbakalutande folkslaget.

– Jaha, nu behöver man ju inte säga Sjöbo – det går lika bra med Vännäs…

Rutan kom med mer fakta i saken. En ung tjej hade blivit slagen på käften varpå man hade gått man ur huse och tagit saken i egna händer.

Niécen summerade händelsen lakoniskt.

– Jaha, Vännäsborna förbehåller sig rätten att klå upp sina egna kvinnor.

Ja, hemska saker, så förhåller det sig kanske. Där fick hon till det, niécen. Klarsynt så in i bängen.

I Storstan fanns idel vänliga människor. Dagarna flöt fram, tunnelbanan förde mig smidigt hit och dit, jag fick god mat hos vännerna och kan nu i efterhand se tillbaka på några dagars välsignat gemyt.

Tidigt om morgonen när tåget bankat hela natten, stannade det till i VÄNNÄS.

HU OCH BRR!

Ack denna torsdag

Av , , 1 kommentar 0

Lena SDet började bra. Soligt och fint under morgonpromenaden.Dagen har i övrigt gått i solskenets tecken.

Ända in på kvällskvisten då jag och Rutan skulle iväg till ’Visomintekansjungakören’. Jag cyklade.

Vi var för en gångs skull tidiga. I församlingsgårdens foajé låg dagens pappers-VK. Jag kastade mig över den. Kunde vara intressant att läsa vad den där Anders hade skrivit om gårdagens kulturhändelse.

Jo där kunde man minsann läsa om framtiden och baktiden. Baktiden det var vi det. Panchisarna i Generationskören. Suck!

Anders tyckte att koreografin var sisådär och att det bara var ibland man såg en knuten näve, ’lite spritt’ tror jag han skrev…

Alltså, fattar han inte att snart sjuttioåringar har ganska svårt för att vräka upp vänsterarmen i all hast, utan att förlora tempo och samtidigt gasta ’I lööve Råckanråll’.

Det kan göra jäkligt ont!

Det är en lisa att få sjunga hos Maggis. Vi sjunger ’Hej vad det går, hej vad det går å hej vad det går’ och ’Sov på min arm’ och sånt.

Maggis dirigerar och här ser ni hennes fina dirigenthänder…

Rock´n Roll

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu är det mest Rock, Rock, Rock för alla oss panchisar i Generationskören. Vet inte hur det lät… sånt hör man ju inte.

Men något som var alldeles förstjusande var ’De hundra Trumpetarna’. Det var något, som Letterman brukar säga. Tänk er 100 färgglada ungar med varsin trumpet och så river dom av ett stycke som de själva har varit med och komponerat allt under MADE-festivalens högtidliga öppnande.

HURRA FÖR UNGDOMEN!

HURRA FÖR DEN GULA OPERAPLANEN!

HURRA FÖR MADE!

Far dit allesammans och lyssna på fantastiska grejor…

Första Maj, sent omsider

Av , , Bli först att kommentera 0

Visserligen sken solen, blåsorkestern spelade och folk tågade med fanor. Alt var till synes som det skulle…

Men vad gjorde jag?

Jo, sprang och letade en toalett!

För böveln, ska det vara så märkvärdigt att ha en offentlig toalett öppen i den här stan på !:a maj? Det finns faktiskt utblottade människor som ständigt är beroende av sådana inrättningar, framför allt på förmiddagarna.

Fick kuta som en dåre ända hem och hann senare upp tåget medelst cykel vid Mimerskolan.

Det som förgyllde dagen var gratis ’Kärleksmuffins’ till kaffet på Folkets Hus.