Eller ska man säga att lida av utanförskap?

Det händer att jag skriver till ortsblaskorna och rapporterar om vad vi pensionärer har haft för oss. Till ex att vi haft möte om dittan eller datten.

Jag har fått uppdraget av sekreteraren i pensionärsföreningen och jag tar det på blodigaste allvar.

Tyvärr har båda blaskorna underlåtit att publicera mina texter vid inte mindre än två tillfällen.

Jag blir ju genast osäker och tänker att det jag skrivit varit fjantigt eller irrelevant och då har jag naturligtvis känt mig som en lus – en parasit av ringa eller intet värde.

Nåväl, idag tog jag mod till mig och skrev och undrade…

Svaren har kommit. ’Har jag månne skrivit fel adress? Allting från pensionärerna publiceras nämligen.’

Felet är tydligen mitt… Men arg som ett bi undersöker jag saken och jag har skickat, artiklarna har gått iväg, adresserna är korrekta… jag tänker banne mig inte ta på mig att vara den felande så som jag gjort så ofta förr.

Vilka underutvecklade ortsblaskor vi är begåvade med här i Umeå. Slarvpottor! BLÄÄÄ!