Är det så man säger?

I går var det till att svänga sina lurviga i vart fall. Pensionärsföreningen hade vårfest. Följande katastrofer inträffade:

Ett sabla regn öste ner klockan två! Det blev ingen Boule.

Kockan for vilse! Ingen mat?

Fem personer uteblev. Hur många herrar tro?

Jag blev uppbjuden och var tvungen att säga nej…

Frånsett detta blev det en härlig fest. Om ni inte vet det så är det så att pensionärerna festar vid tvåtiden på dagen. Jag fattar inte varför men så är det. Kanske för att man inte vill se hopar med gamlingar skråla på gator och torg och trängas med övriga senare om kvällen…

Kockan kom tillrätta och i rasande fart gjordes maten i ordning. Den smakade utmärkt.

Orkestern som spelade vill jag nämna särskilt. ’Pojkarna’, smaka på det namnet ni! Fem glada musikanter förde ett herrans liv med känsla och spelglädje. Roliga historier berättades och allsången dånade över bostadsområdet.

Fy vad jag skäms över att måsta säga nej till den borne dansören, mästaren framför alla. Skälet? En djävulsk hälsporre och en stor brist i min sociala uppfostran.

Kan man lära sig pardans som pensionär när man aldrig…aldrig…nästan… i hela sitt liv?

Festligheterna var klara före klockan 18.00 och själv föll jag i sömn så fort jag äntrat TV-soffan i hemmets lugna vrå.

Tjingeling!

Nu är det bråttom om man ska få någon klarhet i EU-valet eller EP-valet. Är inte den mest korrekta beteckningen EP-valet?

Tja, jag vet inte så noga. Jag tycker emellertid att det är ganska svårt att förstå vad de olika partierna egentligen vill och vad dom kan göra för oss därnere i fjärran Bryssel.

Jag har alltid tyckt att det är för många gubbar därnere. Jag minns foton från den tiden när Magret Thatcher plåtades med resten. En ensam dam bland alla herrar och inte ser det ut att ha blivit särskilt mycket bättre på den punkten sen dess.

En kvinna bör det vara alltså. Men vem? Och vilket parti?

Vem är det som för vår röst, för oss pensionärer? Jag har ine hört någon säga någonting om de äldre annat än lite svepande och i förbifarten. Det låter liksom lite bra med ’Trygghet för barnen och de äldre’ men vad menar de egentligen?

’Vi värnar om de sämst ställda’! Blaha, blaha säger jag.

Jag får nog gå ner på torget någon dag och snacka runt med anteckningsblocket i hand.

Bara tiden räcker, jag har fullt program framöver.

Tjingeling!

till föregående blogg.

Förresten är jag förbaskat avundsjuk på alla andra bloggare som gör så fina lay-outer eller vad det heter. Finns det någon som kan berätta?

I morse när grannen och jag gått vår lilla runda med stavarna, satte vi oss ner på Operaplan. Det finns ju så många fina gula soffor där sedan MADE-festivalen.

Som vi satt där brummande plötsligt en stor traktor in med medföljande släp. MOONSHINE ENTR. stod det med stora bokstäver på både traktorn och släpet. En av stadens bilar stod parkerad på planen, helt lagvidrigt…

Vi kommenterade detta att så många bilar parkerar på Operaplan fast det står tydligt att det är förbjudet. En blå buss krånglade sig runt alla gula soffor.

– Jo, visste jag att meddela. Dom måste ju vända bussarna just här. Tydligen finns det ingen annanstans i hela stan att vända en buss på. Eljest kanske vi fått en liten fin fontän och blommor permanent här. Skulle inte det varit mysigt?

Grannen höll med.

Nu körde traktorn runt och lyfte blomsteruppsatser och soptunnor. En herre sprang omkring och pekade ut vad som skulle flyttas. Snart var det dags för sofforna. Risk fanns att vi skulle råka ut för en luftfärd.

Nåja, den pekande herrn förklarade för oss att blomsteruppsatserna skulle få stå kvar. Han tyckte det var synd att ta bort dem och det höll vi med om. Det gula har verkligen lyst upp. Jag fick veta att en frma vid namn UGLY-CUTE hade varit inblandade i hela härligheten.

Roliga firmor stan samarbetar med. UGLY-CUTE och MOONSHINE…

Här är bildbevis.

Den gula motorcykeln har nog bara blivit smittad av det gula. SNYGGT ELLER HUR?