Underbart att äta frukost med Rutan och samtidigt lyssna på den vassaste av vassa: Ulrika Knutsson i Godmorgon Världen.  Rutan och jag både jublade och klappade händerna samtidigt.

Det är ruter i Ulrika K. Och vilket flyt, orden trillar som pärlor. Ikväll blir det repris.

Så en fotbollsmatch, (stavas det så?) min andra i hela mitt liv. Som åskådare alltså.

Ett gult och ett svart lag. Jag höll på det svarta. Mest för det välklingande namnet. Übermensch. Smaka på det ni.

Det gick lite dåligt för dem, namnet till trots. Synd tyckte jag.

De gula gloparna kom nånstans nordväst ifrån och dom var inte särskilt väluppfostrade.

– Gubbjävel! var det en som skrek till min älsklingsspelare. Ja, jag hade sett ut honom och han axade så bra, alltså min favorit.

Men vad hjälpte det. Han blev utvisad för resten av tiden. Varför förstår jag inte för jag tycker att den som var så otidig i mun skulle fått stå där med rött kort.

Det finns ingen rättvisa. Tjingeling!