Häromdagen stötte jag på den gode norrmannen. Han är ju en riktigt glad lax, en käck gutt som gillar att gå på tur och vara sportig i största allmänhet.

Nåja, han kunde berätta för mig att han nätt och jämt landat från en utrikesresa förrän han tog sig en rejäl promenad uppöver älven. I jämnhöjd med gamm-bron, ni vet den som blivit cykelbro och förresten alldeles nyligen blivit prydd med en cykel lite nonchalant lutad mot ett av fundamenten nästan mitt i strömfåran… (Oj det här blev en lång mening…hur ska jag klara ut den?)

Jo, norrmannen kommer gående längs efter älvkanten och får se en rejäl lax stå i vattenbrynet!

Naturen är förunderlig. Varför står en lax så där och liksom väntar. Ska inte laxen simma ut i havet och ha det bra tills nästa lektid? Ja, jag bara frågar för jag vet ju ingenting om naturens under.

Min stavgångarkompis och jag stoppade folk på vägen när vi ändå var i de där trakterna i morse.

– En stor lax stod här… kan nån säga varför?

Gubbgänget från Backen kom travande, hunden hade de med sig som vanligt. En av dem visste berätta att laxen nog blivit sjuk och skulle dö. En annan förklarade att så snart den hade gjort sitt så väntade bara döden.

– Precis som med oss människor. Vi gubbar lever inte så länge som ni….

Nähä…

I förra veckan blev vi helt betagna i en liten pippi, min stavgångarkompis och jag. Det var en riktig sötnos, alldeles prickig med en svart hätta och en liten svart  kort stjärt. Vi pratade lite med den och när jag sedan kom hem slog jag i en fågelbok.

En nötkråka. Har aldrig träffat en nötkråka förr… Finns här någon som kan berätta? Vad gjorde den utanför tingshuset under den stora tallen? Ensam såg den ut att vara där den pickade runt på marken

Jag och min kompis enades om att nötkråkan var bra mycket trevligare än de där kajorna som ännu bor kvar i oxlarna och tjattrar, tjattrar varje kväll. Tjingeling!