Jag håller med jämna mellanrum på med min stackars toppbild och allmän lay-out på min blogg. Som jag är en riktig novis vad gäller finesser av ovanstående karaktär trycks jag ned rent självförtroendemässigt när det inte blir som jag tänker mig i min fantasi.

Nu blev det ju väldigt svarta bokstäver här, men jag tycker storleken blev bra. Det är för det mesta alldeles för små bokstäver på texter man möter i vardagen. Detta brukar, för mitt vidkommande, resultera i att jag överhuvudtaget inte läser. Sorgligt? Visst.

Den lilla räkan som jag så fiffigt lyckades infoga, symboliserar min ungdoms smäckra varelse. Under 60-talet fanns ju en mannekäng som kallades "Räkan". Hon var smal och en idol för alla unga flickor på den tiden.

Allt det här dravlet har jag skrivit nu för att jag i morse, hux-flux, blev inskriven på beteendemedicinsk behandling och katagoriserad som "överviktig kvinna"…

Hu, jag vill bara gå och gömma mig…

Från och med den 1 februari och två veckor framåt kommer jag att rapportera från mitt nya liv som livsstilsförändrare. Det kan jag lova blir läsning det! Tjingeling