Lenas

Tidiga morgnar och späd sol över fulhusen

 

Morgnarna har blivit mer och mer tidiga i takt med min s k livsstilsförändring. I morse ringde väckarn klockan 06.00. Känner inte igen mig själv riktigt.

Så så så, hör jag i andanom någon säga och hytta med fingret åt mig. Vet du inte om att de flesta männsikor stiger upp den tiden och far iväg på arbete. Många har faktiskt redan arbetat flera timmar vid den tidpunkten!

Ja, ja, ja… det minns man väl… men det var då och man var ung och alert.

Idag har jag tillbringat min tid på "lassa" för att förbereda min förestående lilla operation. Talade med narkosläkaren ingående om vad som skulle hända. Har jag varit sövd? Nää! Brr, och nu ska det hända!

Kort sagt, det mesta gick snett i dag, jag missade några stationer och tappade bort mig i korridorerna. Det har varit "en sån där dag", ni vet de där dagarna när ingenting går randrätt.

Suck! Men nu när jag summerar dagen kan jag också tänka lite på gårdagen och min och grannens morgonpromenad, den stilla rundan  utefter Hemvägen, uppför Gammliabacken och ner mot "fulhusen" vid Fridhem.

Ja, vi kallar dom "fulhusen" de där grå med brandgula fönsterramar som ligger ner mot f d koloniträdgårdarna. Men tänk i går morse var det riktigt vackert. Den späda morgonsolen förlänade husen ett skimmer som från en Hopper-målning. Stilla, näst intill ödsligt men alldeles förtjusande vackert.

Så njöt vi av det vackra…

I morgon är en ny dag med aktiviteter från arla morgonstund och nu klockan 21 är det dags för tanten att göra kväll. Nattinatt!

Etiketter: , ,

2 kommentarer

  1. Isak

    Oj,Oj,Oj! Lena det här med ”lassa” och operation hördes inget vidare. Sist jag var på ”lassa” var 1947 och då var
    det en ungersk Dr. Schillt som flytt undan nazismen som
    opererade min krossade armbågsled. Vet inte om man
    hade någon bättre, men det gick inget vidare, så han fick göra om det igen. Så jag har ett jävla stort ärr, men arm-
    en har nu funkat i 62 år. Så hav gott hopp bästa Lena.
    Vetenskapen har nog gått framåt sedan dess.

  2. Lena Strömberg

    Käre Isak!
    Så värst märkvärdig operation ska jag inte göra. Dock måste jag sövas… Det är det värsta.
    Fast man ska väl vara glad över att det går att söva, annars var det nog godnatt.
    Stackars din arm! Synd om den tycker jag verkligen. Tur att den har funkat i alla falll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.