Lenas

Fullt ös…

Av , , 3 kommentarer 2

 

var det på pensionärernas Vårfest i går. Tänkte bara skriva en liten rapport om denna begivenhet.

Rutan och jag for iväg till lokalen på Storgatan 76 redan klockan 13. Ja, jag har ju nämnt tidigare att alla fester börjar klockan 15. Det är så med pensionärer. Nu väntades inte mindre än ett femtiotal personer. Roligt att så många ville komma!

God mat undfägnades oss alla. Förrätt, huvudrätt och kaffe med kaka. Sång blev det förstås. Både allsång från våra strupar och skönsång från "Pojkarnas". Ja, "Pojkarna" är ett sjumannaband som låter bra och är allmänt trevliga. Majsan anförde ett litet stycke med tonsatta ordspråk där publiken hade till uppgift att fylla i lämpliga rimord. Detta var utomordentligt uppskattat.

Undertecknad läste ett par historier ur den egna produktionen och Rutan höll ihop alltsammans så som en ordförande förväntas göra.

Slutligen dansades det line-dance och det prövades på… Många ur publiken ville gärna lära sig några turer.

Sist tråddes pardansen men då passade jag på att gå ut i köket och pröva den eminenta nya diskmaskinen som diskar allt porslin med en fermitet som heter duga. Det var mig ett sant nöje att torka glas och porslin och ställa in i skåpen, verkligen ordningssamt och noggrant.

En slumrande ådra, kantänka.

Hemåt kom jag först vid ½9 tiden på kvällen och då var hela vår innergård snyggt städad. Vårens begivenhet, som alla boende runtomkring deltar i, är ju den årliga städningen av vår trädgård.

I år smet Rutan och jag ifrån den uppgiften…

 

Byskvaller…

Av , , Bli först att kommentera 4

Lillflickan min tittade in som hastigast. Hon behövde en extra madrass för att härbärgera nattgäster. Har ni prövat att rulla ihop en dylik madrass. När jag inhandlade den, var den snyggt ihoprullad, enkel att bära under armen men hu, vad den växte när jag tog bort plasthöljet. Vi brottades som galningar med den där skumgummitingesten.

Sen satt vi andfådda och pratade om ditt och datt. Jäntan hade varit hos frissan och gjort sig extra snygg i håret. Här några axplock ur samtalet dem emellan:

Frissan: Men du, din mamma och Rutan – är dom ett par, eller?

Jäntan min: Nja, inte på det viset men det är klart dom har ju känt varann i en herrans massa år.

Frissan: Men att dom inte flyttar ihop…

Jäntan: Nej, det går nog inte, vart ska mamma ta vägen när dom har grälat? Och när Rutan har alla sina barnbarn på besök sen då. Då måste hon försvinna ut i skogen kanske.

 Ja, allt det där är nog sant. Jag funkar inte särskilt väl när det blir för stojigt och på gamla dar har jag blivit grälsjuk också. Mer än förr.

Vi fortsatte med att tala om den förestående ålderdomen och om minister Maria Larsson som jag sett på TV-debatt. Hur hon menar att man inte ska bortse från de stora krafter som anhöriga utgör när det gäller vård av äldre.

Jäntan min och jag var i alla fall rörande ense om att ministern har fel, fel, fel! Åtminstone för mitt vidkommande.

Jag tänker inte kräva av mina barn att de ska bli nån sorts vårdpersonal till mig. Hur skulle det gå till? Barnen har ju sitt, är fullt upptagna med arbete och dom kan väl inte förbinda sig att liveget bo där jag bor…

En väninna till mig sa häromdagen, det var förresten efter vårt bejublade framträdande i Generationskören, hon sa: "Om vi har tur, vi som är i vår ålder nu, så har vi kanske tio år kvar då vi kan må någorlunda bra…"

Inga lysande utsikter precis.

Hoppas bara att jag kan få fortsätta att bo i min lilla lya och att jag slipper bli dement…

  

 

Bilder

Av , , Bli först att kommentera 1

Nu ska vi se om jag lyckas igen med bilder från Bernardaträffen!

Här är rosen som jag fick av den förtjusande Rosen Bernarda själv. Därtill deklamerades tre dikter…

 Konstigt två bilder har försvunnit. Jag gör ett nytt försök. Tänkte visa druvorna…

 Ja, se där var dom. Skönt! Helt bakom flötet är jag inte…

 

 

 

Underbara Bernardor

Av , , 7 kommentarer 2

Kära! Nu har jag inte haft tid att sköta om min blogg. Jag är nämligen ute och dräller om nätterna som den värsta tonåring.

Ta t ex i fredags då jag blev hämtad av min gamla hushållerska, Poncia. Ja, jag har ju ett förflutet inom amatörteatern och för tjugoett år sedan satte vi upp "Bernarda Albas Hus". Det är ju en riktig kvinnopjäs med många häftiga roller. Själv hade jag en mycket liten roll, den brukar ofta strykas, rollen som mormodern, men vi beslöt att ha den med. Så fanns ju huvudrollen, den som änkan Bernarda och hennes fem döttrar samt Poncia, hushållerskan som jag redan nämnt och dessutom kringfolk som kvinnor i byn en piga och en tiggerska.

Hur som helst, vi "Bernardor" träffas någon gång då och då och denna gång var anledningen för vår träff av synnerligen trevligt slag, nämligen firandet av mitt inträde i ålderdomen. 

Alla flickorna hade ordnat med en medelhavsmeny som innehöll allehanda läckerheter i matväg och därtill drinkar, vin, tårta, frukt … allt vad man kan önska sig. Ett stort  bord var vackert dukat på altanen till ett fint gult hus i en liten by sydvästvart.

Kvällen var ljum och när natten kom smygande med något lägre temperatur så gjorde  infravärmen tjänst. En alltigenom lyckad afton med prat och skratt och lite allvar.

Så gott att ha goda vänner som är så … ja, såna som de är. Jättegulliga, kloka och omtänksamma! Puss på er alla!

Ikväll har det varit Kulturnatta för hela slanten. Började redan ½2 med Generationskören på Rådhustorget. Sedan häng med Junkfood (Hu så hemskt) på Renmarksplan med Rock-kompisar, vidare till FH och Idunteatern med en räcka bejublade framträdanden med bl a Skuggteatern. Slutligen Rongedals och som kronan på verket lite rejäl hårdrock nere på Hamnmagasinet. Kalle, Viktor och grabbarna. Där var det ös.

Så nu är klockan midnatt och jag sitter här klarvaken. Det är andra tider som väntar nu. Mycket ljusare. Tjingeling!

 

Skruttiårspresent…

Av , , Bli först att kommentera 4

Min kära supporter och hennes stilige man (han med BMW:n) förärade mig en kokbok som en liten senkommen 70-årspresent.

Jag vill bara säga att nu ska jag bli huslig. En sån vacker bok och innehållande många läckra recept och fantastiskt vackra bilder allt som en hyllning till den unika nordiska smaken.

Vad sägs om Nordisk marängsviss? Vaniljglass smaksatt med harsyra och serverad med spröda maränger och alla bär man kan hitta i skogen. Hjortron, hallon, blåbär… Nam-nam, säger jag.

Eftermiddan ska nu ägnas åt diktkonst. Har fått ett uppdrag till ännu en sjutti-åring. Det blir många kalas framöver… Tjingeling!

PS Se nu lyckades jag få in denna bild som visar mig själv i baktagen. DS

 

140-årsfödelsedagsparty

Av , , 2 kommentarer 3

 

Frukost serverades hos Rutan. Filmjölk med jordgubbar och müsli, kokt ägg, kaviar, lite hummus och en kaffetår. Vi avhandlade gårdagens 140-årsfest.

Jag berättade om hur jag ivrigt började skriva på min blogg så snart vi kommit hem i går kväll. Jag skrev ingående om resan söderut i den fina BMW:n som kördes av min bästa supporters äkta man, om hur Rutan och jag satt i baksätet och mådde gott.

Jag beskrev stimmet som hördes ända ut på gårdsplanen till den maffiga IOGT-gården där festen skulle gå av stapeln.

Jag beskrev maten, underhållningen, alla tal och roliga historier. Jag försökte i ord återge de olika band och andra konstellationer som uppträdde på scenen. "Släktbandet", "Badkören" och kören "Kören". Den förtjusande solisten Åsa. Det fantastiska practikal joke som sönerna iscensatte för att få urfadern tillika jubilaren ur balans.

Jag beskrev det tidiga uppbrottet av festen. Herregud, det var ju ännu ljust!

Slutligen beskrev jag nytändningen hos de tappra kvarvarande. Här sjöngs Taube, Bellman etc etc. Några avstickare mot Sven-Ingvar-hållet till och Owe Törnqvist förstås. Slutligen "äääälska mig för den jag ääär"…

Som ni fattar, en alldeles underbar fest till det jubilerande paret Rolle och Lenas ära.

Sen när jag skulle trycka på "spara" hände det fruktansvärda… allt for iväg ut i zyberrymden.

Putz weg! Åt fanders! Förmodligen fladdrande fingrar…

Vad jag inte hann berätta var att jag minsann gjorde mig bekant med ett manfolk av det stiligare slaget. Bra gjort, va?

Hemfärden gick utan missöden. Kikande på järnvägsklockan. 22.00.

Det är bara inte sant. Helt sjukt, skulle ungdomarna säga. Dom som ännu inte hunnit ut till sitt härjande på krogar och inneställen.

Vart är min värld på väg? Riktningen menar jag…

Tjingeling

 

Den efterlängtade är tillbaka…

Av , , 1 kommentar 4

Ikväll  kom Majsan och hälsade på. Hon har ju varit försvunnen i flera veckor. Varje  år tar hon bilen och sticker söderut för att möta värmen, kika på blåsippor och höra göken gala.

Nu satt hon sig i Rutans soffa och berättade livfullt om alla äventyr hon varit med om. Över trehundra mil hade det blivit sammanlagt. Bra gjort Majsan!

Jag är innerst inne ganska avis på henne. Tänk att få packa en bil och sen bara sticka iväg dit näsan pekar.

Men egentligen var Majsan lite besviken. Det hade regnat mest hela tiden och varit kallt. Nu verkar det som om Majsan har tagit med sig ovädret hit. Skit vad det öser ner på nyfönstren. Tja, det regnar inte in i alla fall.

Jo, Majsan berättade ivrigt om en liten bondgård hon besökt:

– Dom hade kor och grisar och  hönor och tre tuppar…

Tre tuppar! tyckte jag. Hur gick det? Slogs dom inte hela tiden?

– Nej då, det gick bara bra. Två tuppar slogs så fjädrarna rök och stod och blängde på varann däremellan. Men den tredje tuppen kunde fritt roa sig med vilka hönor han ville…hihihi!

Nu är ordningen återställd. Det kommer att bli spelgäng och sill med nubbe och annat kul framöver.

Det blixtrar och dundrar utanför fönstret. Hu, bäst att släcka ner "Lilla Silver" och själv gå in i kupèn. Natti-natt!

 

Livsstilsförändring II

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Så var då de två återföreningsdagarna uppe på Mariehem tillända.

Underbara dagar, god mat, för så ska det vara, fysisk träning och psykisk d:o.  Ja, det har varit en lisa för både kropp och själ och nu känner man sig som en männisch igen.

Senare ska jag försöka få in en bild. Det är ju som bekant ett litet aber för mig. Svårt och beror på dagsformen. Bäst funkar det om morgonen.

 

Usch, nu ser det ut som om MOLNET kommer dragande från Hagahållet. Brinner det eller har askmolnet tagit rutten över norra Ume-trakten? Sa dom inte att det skulle bli kanonväder framöver?

I morgon får jag lov att åtgärda min cykels pyspunka. Det blir onsdagens uppdrag.  Tjingeling!

Umeå, en pensionärsfientlig stad…

Av , , 2 kommentarer 7

 

Varför är bussarna i den här staden av en sådan konstruktion att av och påstigning försvåras för främst äldre människor? 

Bussarna är behäftade med höga steg både vid dörrarna och inne i bussen. Vart tog de nigande bussarna vägen?

I många städer runt om i vårt land erbjuder bussbolagen rabatt för pensionärer. Det skulle vara klädsamt om även Umeå kunde följa en sådan trend, speciellt med tanke på pensionärernas höga skattetryck.

De små bussarna som tidigare gick till  Vårdcentralerna, vart blev de av? Det är synnerligen oförskämt att bara dra in dessa och sedan mena att man kan åka färdtjänst! 

Så kan den uttrycka sig som icke känner till fakta. Tror man t ex att alla över 65 är berättigade till färdtjänst?

Sen har jag hört att om en pensionär skulle råka ut för en stroke eller annat som omöjliggör fortsatt boende i hemmet så kan den bli hänvisad till ett boende flera mil utanför tätorten. Man behöver väl inte äga så värst vidare mycket empati för att begripa att äldre närstående får svårt att hålla kontakt med vederbörande under sådana förhållanden.

Nej, sätt Umeå på kartan genom att trygga och förenkla för den äldre generationen.

 

 

Gertrud Åström

Av , , Bli först att kommentera 5

 

På väg upp till universitetet stötte jag ihop med en alldeles pinfärsk pensionär. Hon hade suttit en stund utanför Operan och  MADE-festivalen bland de nyutsprungna björklöven och insupit atmosfären. MADE är ju erkänt jättefint, urbra artister och fullt ös, men en pensionärstant har varit tvungen att avstå i år… Ja, den gamla visan: VI PENSIONÄRER HAR TYVÄRR FÅTT ALLT MINDRE PENGAR ATT RÖRA OSS MED. Så var fallet även för den nyblivna pensionärsdamen så vi slog följe upp till Universitetet.

Gertrud Åström föredrog på hörsal C, Linellhallen.

Vilken livgivande föeläsning! Salen var fylld till ca två delar kvinnor och en del män. Synnerligen bra fördelning om man betänker att ämnet för dagen var Jämställdhet.

Vill bara tala om att 18.30 i kväll finns Gertrud på Folkets Hus där hon talar mera jämställdhet.

Gack ut allesamman, män som kvinnor för detta är verkligen något att lyssna på och diskutera om.

Tjingeling!