Rutan är upprörd.

– Alltså, göra om vägarna häruppe till grusvägar för att det inte finns pengar till asfalt! Fattar inte folk att vi måste bidra med skatter?

Visst, rätt så, tycker jag också och så tänker jag på förbifarter och  sådant som händer i Stockholm…Det är där allt sker och där finns pengarna tydligen.

Sen tänker jag vidare på åldringsvården… Snart är jag där… Inget kul.

Mina fötter lyder mig inte, jag stapplar och snubblar och har gjort så en längre tid. Ringde till min HC:

– Vi tar bara emot akuta fall nu i sommar…

– Va! ??? Men jag har ju ramlat häromdagen i en rulltrappa och gjort mig illa…

– Jaså, jaha.. Du får väl en tid då….

Men visst, det finns folk som har det värre. I Tyskland t ex ser man många fattiga äldre. Yngre också för den delen. Också ser man det motsatta. Oerhört penningstarka människor.

Erinrar mig besöket Rutan och jag gjorde på ett åldrings/trygghetsboende,. "Residence am Dom." Mitt i smeten bodde de åldringar som hade råd. Där fanns allt. Heltäckande mattor överallt, sauna, simbassäng, fitnesshall, restauranger, fotvård, frisör, skönhetsvård, matvarubutik och kiosk samt en bank. Allt nära till. En liten lägenhet kostar 36.000 kr/mån!!! Om några av ovanstående faciliteter ingår förtäljer icke historien men jag gissar; förmodligen icke.

Kommer det att bli så härhemma också? Jag oroar mig…

Så är vi då tillbaka igen Rutan och jag.

Upplevelserna har nästan tagit kål på oss eller åtminstone på mig. Jösses vad skör tanten är!

Ja upplevelserna ja. Trastboet som plundrades, slott och herresäten, öl i Bayern, tropisk värme, sevärdheter  sådana som sågs och icke sågs.

Ta t ex Domen i Köln… Vi hade ju tänkt gå in i den när vi liks passerade förbi då och då. Kunde vara kul att se Richters fina nya fönster igen som det blivit sån uppståndelse omkring. Höga prästerskap är icke nöjda över konstverket. De tycker att det inte visar något kyrkligt. Upprördheten har ännu inte lagt sig fast det gått ett antal år. Men folket älskar det och för min egen del måste jag säga att det gjorde intryck. Så har ni vägarna förbi, gå och kolla.

Fler saker vi inte gjorde… Det här skäms jag för litegrann. Vi gick inte in i Museum Ludwig och såg utställningen med den där popkonstnären…

Tågresan hem var en bedrift.

– Ni åker ju mot kylan… sa herr Stenhus vid avskedet.

Jo, pytt alltså.

Dunderhett i kupén. Långt och länge. Så äntligen i Moderslandet. Jaha vad händer? Brand på banvallen så man blir sittandes utanför Hässleholm i timmar. Vid Nässjö hade allt käk och dricka tagit slut i Bistron så den stängdes och förblev stängd.

– Utan vatten mellan Nässjö och Stockholm försmäktar vi i detta SJ-tåg!

Förseningar förseningar. Stockholms C stängs upplysningsvis kl 24.00, så där var tomt och oåtkomligt. Tur att Rutan finns. Hon spände ögonen i en väktare och frågade:

– Är det nån i den här stan som blivit tokig?

Vi blev insläppta, fick vår bagagebefriare och dessutom en tjuga som fattades till boxens elektroniska lås. Gullpluttar finns!

Halv två om natten tog vi en taxi till Tanto, vännen väntade utanför höghuset, hade bäddat så det var bara att törna in och bli omhändertagen. Av kylan sågs inget spår…

Måndagen för en vecka sedan gick Rutan, jag och goda vännen/husrumsvärdinnan kring på stan, åt en förträfflig lunch på Rydbergs, strosade ner till Centralen och drog ut vårt pick och pack från boxen. Sen skildes våra vägar.

Jag gick för ovanlighetens skull rakt ut på egna äventyr. Återkommer kanske senare…Tjingeling

PS. Inget större fel på SJ. Dom gjorde så gott dom kunde!DS