Här ser ni mina häftiga stödstrumpor. Ja, nu var det ju lite svårt för mig att föra över bilderna, som vanligt. Suck! Men vad tycks om spirorna iklädda dessa strumpor, extra stöd över vristen, formstickade och tillverkade i Sverige. Kan det bli bättre? Tjingeling!
.jpg)
Fötter
Så länge jag har gått omkring med mina värkande fötter. Och klagat!
Varför?
Egentligen för att jag inte gillar mina blad. Dom är inget särskilt snygga tycker jag och därför försummar jag dom. Att tänka sig att någon annan person ska befatta sig med dom är också förenat med en viss vånda. Inte så att jag är kittlig under fotsulorna eller så, nej, det är jag inte alls… men fötter är inget särskilt kul.
Rutan påpekade häromdagen att det skulle vara dags för mig med en genomgång av bladen.
– "Gå till fotvårdar´n härnere på Västra Norrlandsgatan och sluta gnäll för böveln!"
När Rutan ryter till är det bara att huka sig och göra som hon sagt!
Alltså, idag satt jag där. Blev väl omhändertagen. Varmt vatten, massage, oljor… Så fick jag klart för mig vari felet ligger. Framöver kommer jag kanske att springa som en hind, graciös och utan hälta.
Tack fotterapeuten! Så hemskt var det inte… Tjingeling!
Hej igen!
Nu var det ju meningen att jag skulle berätta om kalas. Tja, kalasen har ju redan börjat löpa, ett efter annat. Därför måste jag ta det senaste, kvällens.
Matmamman från Berghem ringde: "Vill inte du och Rutan komma upp till mig klockan fem ikväll på middag?"
"Jo, ja, för min del säger jag JA med glädje. Rutan är på ingående så hon får väl tala för sig själv."
Sen Rutan i vanlig ordning intagit en av mina korgar i frysen, proppat den full med nyfiskad abborre, så stack vi uppåt med Farmor Anka.
Vilken middag! Kyckling, kikärter, ris och sallad. Spännande kryddor, sås med choklad!!! Underbar efterrätt, nyplockade röda vinbär och glass. Dryckjom till; rosévin och champagne! Ujujuj, vad tanterna smörjer kråset.
Nu blir det Taxi hem. Den elektriska såklart. Farmor Anka står ute inatt i regnet…
Kunde inte låta bli att skämta med chauffören. "Vi ska dit där rik-kärringarna bor…"
Fick ju lov att förklara: "Ja, den där Benny kallar oss så, vi som bor i Bågen."
Inte alla läser Benny Karlssons krönikor i Bil och Bostad.
Tjingeling!
Samlare
Jag har alltid samlat skrot och skräp. Jag inbillar mig att jag ska kunna avyttra sådant på så vis att jag ska göra något vettigt av det. Att slänga är inte tal om.
Häromveckan besökte jag en god vän som tagit det stora steget att sälja sitt sommarhus. Hon är ju också en samlare. Hon sa: "Jag kan ju inte slänga någonting!"
Min goda vän hade ändå "tagit sig i kragen" och haft ett rejält loppis. Fantastiskt tycker jag, och tänk vilket stort steg att göra sig av med sitt smultronställe…
Nåväl, bland sina prylar hade hon en tavla som ett av mina barn förfärdigat av småstuvar och garn. Tänk, sånt hade man även då i massor, gott att finna för en kreativ tonåring.
Tavlan skulle tillbaka till sin rättmätige ägare – tonåringen som numera gått och blivit medelålders… Tja, den är på väg kan jag säga, men först måste jag förstås föreviga den i min blå soffa.
Fint va? Men säg vad ska jag göra med allt material som jag samlat sen dess. Hur många alster skulle inte det bli om nu det fanns några fingerfärdiga ungdomar runt mig som skulle vara uppriktigt intresserade…
Nej, nu är det andra tider.
.jpg)
Mona, Maud och Nittve
Nu har jag rejält tråkigt. Rutan är och fiskar med sin brorsa långt åt tjotahejti till. Majsan å sin sida är på egna äventyr om jag fattat allt rätt. Allt är så trist…
Lägger mig i min blå soffa framför TV:n. Nåt sorts morgonprogram. Man skrapar triss och vinner massor av pengar, en begåvad jazzsångerska uppträder och så en underbar hemlig gäst: Nittve!
Haha, han är så söt när han presenterar sig själv som värsta skolskolkaren… Nu har det ju gått rätt så bra för honom ändå. Chef för Moderna Muséet och dessförinnan Roséum, Louisiana, Tate Gallery…
Nyligen har det ju talats om från politikerhåll att man ska brännmärka skolkare. Om jag fattar rätt ska man ju också tidigt vara klar över sin bana. Inget hattande hit och dit.
Tja, jag är i alla fall glad att jag fick chansen att ändra mig ett antal gånger. Dörrarna var inte stängda. Det fanns Komvux. Man kunde med folkskola som grund läsa in ämnen och man hade t o m möjlighet att smaka på den akademiska världen. Underbart!
Igår köpte jag Mona Sahlins bok och jag har småläst lite i den. Om kulturen som jag är särskilt intresserad av. Jag gillar det jag läser.
Så har jag dessa trista dagar inte undgått Maud O. Hon sa att folk någonstans vid 75-årsåldern börjar fundera på att flytta. Jag som snart är där, spetsar öronen och undrar vart?
Nä, man skulle inte få flytta någonstans, man skulle stanna kvar där man var. Med hjälp av RUT-avdraget!!!
Undrar om RUT inte endast klarar av städning och fönsterputs, hon kanske också är en fena på avancerad hemsjukvård.
Nä, nu ska jag skriva en blogg till. Den ska handla om ett rejält kalas. Tjingeling!
Senaste kommentarerna