Det är inte enkelt att vara pensionär och åka buss i den här stan. Idag när jag var på Kulturgruppen blev det en stor diskussion om detta ämne.

Varför ser bussarna ut på detta viset?

De är höga i entrén, en äldre person klarar inte av att ta sig ombord!

De har dåligt med sittplatser i främre delen av bussen.

De har ännu ett högt trappsteg till den bakre delen av bussen.

Hur mycket fantasi och empati behövs det för att begripa att det är stora hinder även för en måttligt stel åldring?

Någon tyckte att  "det finns ju färdtjänst!!!"

Nej, fy, det här är verkligen urdåligt!

PS Alldeles för sällan går de också mot sörsidan Teg. DS

Jösses, vad det blåser!

Senfärdig som jag är, missade jag tyvärr min debut som stjärna i  denna film om hur det blåser eller något sånt… Fast idén var väl hyfsat kreativ?Tjingeling!

Rutan är helt obetalbar. Ni ska veta vilket dåligt ögonmått hon har. Nu ska jag berätta…

Vår kära vän  Majsan äger en köksmaskin som mosar och rensar samtidigt  Den är helt formidabel och vi brukar nyttja den varje höst när vi fått vår ranson av äpplen från Rutans bror. Då åker vi hem till Majsan och har ett rejält mosar-party.

Dock skulle vi ha med plastformar och sånt till det färdiga äppelmoset. Alltså, det är en teater att se Rutan leta lock till formarna. Hon står på knä på golvet, lutad över den utdragna köpmansskänkslådan där hon förvarar plastformar och lock. Så provar hon alla lock, stora som små och grymtar.  Ibland höjer hon rösten:

– Men nog är det väl… för böveln…jag blir så förbannad…

Själv sitter jag på köksstolen och flinar. Min tröja är både avig och bakochfram och jag har omaka strumpor på mig,.Håret är okammat och jag undrar om jag duschade i morse…

Inget kul att vissna och förgå….

Sorgligt är det att konstverken längs väg 92 blivit utsatta för vandaler.

Vad är det i människor som låter förstörelselustan ta överhand.

Nej, jag kan inte skriva mer. Det är så sorgligt, sorgligt, sorgligt.