Hörde att man skulle göra en drive om stroke och dess konsekvenser. Upplysa folk om hur man känner igen symptomen. Behjärtansvärt tycker jag, som är en av de drabbade.

När jag startade den här bloggen var det med avsikten att skriva om pensionärstillvaron och att skoja lite om de fördomar som grasserar beträffande ålderdomen.

Jag njöt verkligen av att något överdrivet beskriva Rutans och min vaggande förflyttning nerför Rådhusesplanaden, av att ge den eventuelle läsaren inblick i våra enkla nöjesvanor, av att nedteckna våra tillkortakommanden och föralldel även våra underfundiga glädjeämnen.

Men så plötsligt ändras förutsättningarna. Skarpt läge inträffar så att säga.

Vad skriver man då om?

Ja,jag kan ju skriva om tacksamheten jag känner. Över den fantastiska svenska sjukvården. Över vännerna som tålmodigt  stannat kvar. Över själva livet…

Ja, också kan jag ju skriva om den lycka och glädje jag känner över att Tomas Tranströmer belönats med Nobels litteraturpris. Grattis!