Lite söndagskaffe hos grannen är inget jag nekar för. Då får man diskutera "Godmorgon världen" och annat matnyttigt hos vännen Rutan som ju är en klok och insiktsfull mänisch…

– Har du läst min blogg?

– Nä, jag har inte haft tid, men jag ska göra det nu.

Nuförtiden måste jag alltid be mina vänner att slå upp och läsa mina bloggar. Undrar hur dom bär sig åt, dom som är så populära att dom inte behöver göra reklam? Tja, dom kanske hänger sig åt mer intressanta ämnen än sånt som jag kläcker ur mig… Jag sitter ju bara här och lallar vid "Grön Eld" och retar mig på hur bilisterna kör härutanför. Fel, fel, fel kör dom såklart och mer uppretad blir jag…

– Hörru Rutan, var det lite väl fräckt att skriva så där om Reinfeldt som jag gjorde i förra bloggen?

– Nejdå, det var väl roligt, fast det där "fetarsle" var kanske lite too much…

– Ja, men jag var ju nyvaken. Du vet "Det sovande folket"… Hahahahaha!

Sen följde ett uttömmande samtal om mäns oskick att alltid beskriva verkligheten i sökta liknelser som "stora fartyg" som ska navigeras i en helt ny riktning, att tala om topplock och andra maskindelar, att alludera på krig för att understryka kampviljan de små liven besitter och nu som i den gode Reinfeldts fall snacka om HÄCKLÖPNING!!! – Ja, han får skylla sig själv.

– Hörru, det är nog åtskilliga år jag har skrivit mina bloggar nu. Jättelänge. Minst fem år…

– Nä, alldrig så länge. Aldrig i livet!

Gud, vad Rutan låter bestämd å alltid vet hon bäst. Jag måste kolla. Fan också… 2008 i april var min första blogg.

Jaha, då hade hon rätt igen. Tjingeling!