Häromdan, eller kanske veckan träffade jag helt kort, en kär bloggvän. Vi sågs på torget vid manifestationen föranledd av den sk Hagamannens frigivande. Vännen hade födelsedag och skyndade vidare med sin syrra för att fika på konditori.

Vännen frågade om jag helt hade slutat att blogga.

– Ja, svarade jag. Det blir ingenting nuförtiden. Vad ska man skriva om.

Att jag förlorat mina inloggningsuppgifter och hur man gör med datorn och själva lusten att meddela sig, ja, det sa jag inget om.

Men det där mötet blev som en nytändning.

Lite besvär har jag haft med att förstå det hela men HURRA plötsligt hände det och nu är jag här!

Tjingeling!