Det kan vara fantastiskt fint att bo i en liten by på landet. Jag har en kompis som  bor i en kreativ by sydväst om Umeå. Han berättade att han körde ner i diket när han som konvalecent efter en rejäl operation för första gången skulle sätta sig bakom ratten.

Förargligt!

Men se då kom grannen med traktorn och drog upp ekipaget. Härligt, va?

När man som jag bor centralt i närheten av Grön Eld så har jag svårt att tänka mig en liknande historia i grannskapet.

Ändå, idag när jag varit och klippt mig hos Petra och hon fått totalt fria händer, så kändes det familjärt och fint på något sätt. Frisyren blev ungdomligt kort och jag kände mig särskilt fin när hon sprutade lite blomdoft i barret.

På hemvägen gick jag in på ICA i hörnet. Rutan behövde mjölk och fil. Ja, hon har ju legat för ankar några dagar, kraxat och försökt sova mesta tiden.

När jag betalar varorna till den unge mannen P säger han:

– Men du, visst har du klippt dig?

-Ja, alldeles nyss…visst blev det snyggt?

Jo, det tyckte han nog och jag sneglade bakåt i kön. Där stod ett knippe manfolk och log vackert.

Det kändes nästan som att vara på lanthandeln i byn. God stämning grannar emellan… Tjingeling!