Ikväll var det dags för Sannas traditionella saffrans-semlor. Inte illa, va?

I sanning, vi rullade hem Rutan och jag.

I höjd med Garnaffären på Rådhusesplanaden mötte vi två herrar. Det är ju lite svårt att mötas i snömodden, ja, det är väl allmänt känt. Dom halkade och vi halkade.

–  Hej, sa den ene.

–  Hej, sa den andre.

Ja, vi hejade tillbaka, högst pliktskyldigt.

Man kan ju inte låtsas att man inte har sett dom man möter så där i snögloppet. Det är väl oartigt, eller hur? Tjingeling!