Kuba, Sveriges kommuner och landsting, samt kommunsammanslagningar

* En ny Castro på Kuba?
Igår fick Kuba en ny Castro som president. Han var föresten den enda som nominerats tros sin ålder av 76 år. Jag har inte varit någon vän av den kommunistiska diktaturen på Kuba eller på andra ställen för den delen och det diktaturer oavsett färg. Det är mycket märkligt att ett folk i dagens upplysta samhälle accepterar ett sånt system.

Att censuren ska kunna vara så hård att man inte vet vad som händer ute i världen känns inte rätt. Det är med stor säkerhet andra metoder som gör att man kan hålla sig kvar vid makten där militären och polisen är en del. Vi får hoppas att kubanerna inom en inte alltför avlägsen tid får bli ett fritt demokratiskt land och får forma sin egen framtid utan Castro eller USA.

* Sveriges kommuner och Landsting (SKL)
Stadgarna för den organisationen säger att man ska vara en medlemsorganisation för alla kommuner och vara fristående från staten. Själv sitter jag inte i den styrelsen men rapporterna därifrån är entydiga. Man gått ifrån synsättet att det ska vara en medlemsorganisation och att ordförande Anders Knape använder organisationen som en kampanjorganisation för högeralliansen. Jag tycker det är tråkigt att inte kommunvärlden kan hålla ihop mot staten.

* Kommunsammanslagningar
Det förslår Edblom från Fredrika i dagens VK. Det är intressant att någon i inlandet också börjar reflektera över kommunernas storlek. Han vill ha Lycksele som centralort i storkommunen och en indelning i kommundelsnämnder. Det är en intressant idé med större kommuner och kommundelsnämnder. Samma sak har jag varit i Finland och förespråkat om. Visst ska demokratin få kosta pengar men frågan är om man kan klara sin uppgift om en kommun blir allt för liten med alla de specialiteter som måste och bör finnas i en kommun.

Jag förstår att det Edblom har sagt kommer att väcka en känslodebatt men nog bör samhällets pengar kunna användas effektivare än idag och mer gå till verksamhet än till byråkrati. Ingemar Nyman kommunalråd i Bjurholm har mer än två lönehandläggare i sin kommun och har inte mer än runt 400 anställda. I Umeå kommun har vi 900 anställda på varje lönehandläggare. Mycket av de stödfunktioner som inlandskommunerna har skulle kunna skötas mycket effektivare. En kommunchef för alla åtta kommuner skulle ändå ha mycket färre anställda att ta hand om än hos oss.

Jag väntar mig en spännande diskussion som också dykt upp på agendan i Robertsfors för en tid sedan. Skulle man inte ha ett kostnadsutjämningssystem så skulle de minsta kommunerna inte klara sig, ett system som Umeå betalar mest till i hela landet.

Sådana här reformer tror jag inte man kan tvinga fram utan det måste ske på vilja från de enskilda kommunerna men frågan är hur man skapar insikten om de problem man står inför. Vi har också hört detta i samband med nya regionförbundet där man anser sig underrepresenterad från de små kommunerna vilket inte är fallet om man ser till demokratins grundregel en person en röst.