Volvo och att bygga staden

Idag åker jag ner till Göteborg för att tala med Volvos koncernledning om situationen. Jag skrev till Leif Johansson för ca två månader sedan och vi fick lov att komma dit och hälsa på. Vi blir mottagna av koncernledningen med Leif Johansson i spetsen, inklusive cheferna för Volvo lastvagnar.

Det som hänt de senaste två månaderna har nog inte en enda person kunnat ana men det kommer att vända, frågan är bara hur många jobb som hinner försvinna. Volvo är viktiga för Umeå och det är viktigt för oss att se på vilket sätt vi kan bidra till en fortsatt utveckling.

Jag vet sedan tidigare att Volvo är oerhört besvikna då regeringen försämrat transportstödet då andra länder kan ge stöd där man inte alls har de långa avstånden som vi har här.

* Bygg staden
Igår fick vi i planeringsutskottet träffa Carl-Johan Engström från Uppsala, som både är professor på KTH och planerare i Uppsala, och jag måste säga att det var ljuv musik för mina öron. Det var också en bekräftelse på att vi är på rätt väg genom att styra all planering mot staden och förtätningar.

Det är den planeringsmodellen som är den enda som klarar begreppen långsiktigt hållbart, att minska klimatpåverkan, att få en bättre ekonomisk utveckling, att kunskapsintensiva företag gror osv. Det ger också fler jobb av enklare natur i servicenäringen, fler etableringar, ekonomisk mångfald, mindre sjuktal, lägre arbetslöshet. Det finns helt enkelt få negativa saker överhuvudtaget.

Jag konstaterar att i Uppsala så vill länsstyrelsen att kommunen ska utvecklas och det kändes inte som det skulle vara samma stad när det gäller riksintressen. Låga hushöjder – där är höga här och så vidare. Tänk om de myndigheter som vi har att göra med hade samma syn som i Uppsala, trots att jag tror att de kulturella värdena nog har större riksintresse där än hos oss. Uppsala är ju också äldre än vad Umeå är. Den täta staden är framtidens melodi och den enda vägen om man vill ha utveckling, alternativet är sotdöden.