För att kunna ha en bra skola behöver kommunerna mera pengar

Väljarna anser att skolan är en politisk viktig fråga och den uppfattningen delar vi. Jan Björklund är också ute och pratar om skolan men ska vi ha en bra skola så behöver kommunerna mera pengar för att klara detta. Regeringen har ju valt att sänka skatterna för de som har det bäst ställt i stället för att satsa på kommunerna.

Den nya skollagen är ett hot mot nattdagis, och redan idag saknar 160 kommuner den formen av dagis. Det är en viktig fråga för de som jobbar på obekväma arbetstider. Den nya skollagen har inte någon skyldighet för kommunerna att ordna dagis på nätter, kvällar, veckoslut, storhelger och då finns självklart risken att det blir fler kommuner som inte ordnar detta.

Hur ska då tillexempel ensamstående mammor som jobbar på obekväma arbetstider får sin barnomsorg ordnad?

2 kommentarer

  1. Magnus Johansson

    Skatten har sänkts mest för låg och medelinkomsttagare så sluta hålla på med denna falska bild.

    Nattdagis är frivilligt för varje kommun, om de inte har infört någon så anser de väl att det inte behövs.

    Ensamstående mammor som jobbar på obekväma arbetstider har flera alternativ.

    1. be arbetsgivaren om hjälp genom separat förhandling.

    2. byt jobb

    3. Rösta på ett borgerligt parti nästa val så kommer det att lösa sig, Regeringen har inte hunnit ta tag i frågan ännu, men de kommer att lösa den.

  2. alfredo castro

    Mindre klasser en klassfråga

    Utveckling av den västerländska skolan går i riktning mot större grad av professionalisering. Detta innebär i praktiken att undervisningens situation har förändrats väsentlig i förhållande till tidigare epoker, och i motsats riktning mot de konventionella förmedlingspedagogiska doktrinernas praktik. Detta medför bland annat, att katederundervisningen (löpandetbandets undervisning) i det postindustriella samhället tendera alltmer att försvinna till förmån för mer utvecklade, modernare, och mer kreativkrävande undervisningsformer.
    Det nuvarande samhället emellertid, tycks inte få nog av kreativitet.

    Konsekvent blir, individualisering, elevinflytande (LPO 94), samarbete över ämnes- och årskursgränser, projektarbete, täta skriftliga rapporteringar, kreativitetsträning, och en ansenlig utökning av problemlösning, är sedvanliga inslag i dagens skolvärld. Till dessa tidskrävande och utvecklade arbetsformer, tillkommer mindre angenäma fenomen i form av extrem påfrestande arbetsförhållanden, med en avsevärd utökning av byråkratin som konsekvens, och detta i ett samhällstillstånd präglad av osäkerhet som tenderar att destabilisera personalen, ungdomarnas och föräldrarnas livsvärld som vi kan läsa bland annat i texter av en av de ledande sociologerna med inriktning på globalisering, nämligen, Sigmund Bauman, ?Samhället under belägring? etc.

    Detta kräver med tanke på de glömda elever, ?svaga elever?, att undervisningen bör ske som många studier på både internationell så väl som på nationell scen har visat, i så små grupper som möjligt. Det forskarnas resultat framlägger, är att för att undervisningen skall hålla hög kvalité, i det kognitivkomplicerade situationen som dagens lärande sker, och för att goda resultat skall uppnås, förutom att moderna undervisningsformer bör tillämpas, bör gruppernas storlek inte överskrida mer än tjugo elever per klass.

    Enligt några amerikanska studier om klassernas storleks betydelse för prestationen visas med övertygande resultat betydelse av mindre grupper till förmån för den goda prestationen.
    Otvivelaktigt leder undervisning i små klasser till bättre resultat bland eleverna. Det framhäver en ny undersökning i sexton Stockholmsskolor, som presenterades på DN Debatt förra året av finansdepartementets expertgrupp ESO. Ny ESO-undersökning i Stockholmsskolor slår emellertid fast: Små klasser ger bättre resultat.
    I dagens Sverige, är dessutom antalet elever per lärare högre än för tio år sedan. På sikt skulle de samhällsekonomiska vinsterna av att minska klasserna överstiga kostnaderna. Det visar en ny undersökning som genomförts i Stockholm av professorn i nationalekonomi Alan Kreuger vid Princetonuniversitetet i USA och nationalekonomen Mikael Lindahl, forskare i Amsterdam.
    Under 1990-talets kris emellertid, minskades de sammanlagda svenska resurserna till grundskolan och gymnasieskolan. Merparten av dessa nedskärningar har sedan i någon form kompenserats genom nya resurser, men antalet elever per lärare är i dag högre än för tio år sedan. I förhållandet till BNP har dock skolan inte fått någon kompensation!

    I en ny ESO-studie visar forskarna samstämmiga att i motsats till vad andra har hävdat i debatten, att genom att satsa mera resurser på att minska antalet elever i varje klass åstadkommer man en ökning av elevernas prestationer. Detta bekräftats i senare forskningen på området, så väl i Sverige som internationell. Också analysen av data från studiet kring effekterna av små klasser, det så kallade Star-projektet i Tennessee, visar på jämförliga resultat. Särskilt är det elever från så kallade åsidosatta grupper som presterar bättre om de undervisas i mindre grupper. Det mest övertygande beviset som sagt, för att mindre klasser ökar elevprestationerna kommer från det så kallade Tennessee-experimentet. I detta projekt fördelades både elever och lärare slumpmässigt i större eller mindre klasser.
    Effekterna på prestationerna hos elever i de mindre klasserna var mycket positiva.

    Precis som i den amerikanska studien visar det sig att i Sverige, undervisning i små klasser leder onekligen till bättre resultat. Man behöver inte nödvändningsvis vara verksam som forskare för att förstå dessa enkla fakta. Man behöver bara en viss erfarenhet av undervisningen. Detta är axiomatisk för alla verksamma lärare och elever.

    En intressant följd i sammanhanget, har också visat på att effekterna delvis är varaktiga, det vill säga även senare i livet, presterar de eleverna som gick i mindre klasser bättre inlärnings resultat även när de ingick senare i andra undervisningskonstellationer.

    Forskare i Sverige, USA och Europa har också belagt att som konkurrensfaktor är mindre klasser en av dem avgörande betydelse för föräldrarnas val av skolan. Jämför här med de så kallade ?friskolorna? maximerade klasstorlekar till tjugo elever per klass.

    Mer resurser till de kommunala skolorna för att minska klasstorlekarna är förvisso, en av den viktigaste reformen att implementera i den kommunala skolan. Framför allt i konkurrens och dysfunktionella tider som denna. Det vore också en positiv strävan i motsats riktning till det som nu sker när nya ?besparingar? annonseras, i svallvågorna efter marknadsfundamentalisternas finansiella misslyckande. Man får erinra sig lärandets betydelse för kunskapssamhället och ungdomarnas beroende av det.
    En inte oväsentlig effekt i sammanhanget heller, är också att mindre klasser sannolik skulle inverka positiv på skolfolkets hälsa i form av lägre sjukskrivningar.
    För övrigt vad denna ?nygamla? ekonomiska kris kommer att innebära för skolan i form av negativa besparingar, är en tanke man knappast vågar tänka till slut.

    Alfredo Castro

Lämna ett svar till alfredo castro Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.