Så kan det gå med borgligt styre
1991 till 1994 var det borgligt styre i Umeå och då skulle privatiseringarna genomdrivas till vilket pris som helst. I Hörnefors kommundelsnämnd var Sven-Allan Andersson ordförande och den borgliga majoriteten träffade då ett avtal med Håkan Karlsson och Astridgården. Ett avtal om att köpa särskilda boenden och även hemtjänst av bolaget, vilket gjordes utan upphandling endast för att det var den privata modellen som skulle gälla. Dessutom gav man kommunal borgen för husbygget.
Vi socialdemokrater fick åter väljarnas förtroende 1994 och sedan dess har det tagit mycket tid och kraft att ta sig ur dessa åtaganden. Det har även kostat pengar. Problemet har varit att när vi upphandlade äldreomsorgen i Hörnefors har vi inte fått tillgång till huset. Vi kunde prova att köpa tjänster ävden tidigare men då skulle det ske via anbudsupphandling.
Nu såg jag i fredagens VK att Sven-Allan som ordförande i Kvarkenvind stämt Håkan Karlsson och hans familj på 20,5 miljoner som de anser att de fört från föreningen till familjen Karlssons privata bolag.
Jag kan bara konstatera att stämningsansökan är gjord av den nya föreningsstyrelsen som tillträdde då föreningsstämman kickade familjen Karlsson på grund av misstankar. Tingsrätten har beslutat om kvarstad på hela beloppet.
Jag avundas inte Sven-Allan som en gammaldags centerpartist för den situation han hamnat i, men det kanske ger lite eftertanke till de som genomdrev Astridgården och hissade Karlsson till skyarna. Till det bidrog även Bengt Westerberg som kom upp och invigde Astridgården under pompa och ståt.
Själv har jag varit inbjuden och förrättat invigningen av ett vindkraftsaggregat i Holmsund åt föreningen, men då hade inte de misstankar som nu finns kommit i dagen.
Senaste kommentarerna