Barn och föräldrar
SEDAN BESLUTET OM ATT SYSKON HAR RÄTT TILL 15-timmars barnomsorg/vecka när mamman eller pappan är föräldraledig har debattens vågar gott höga.
I en insändare i VK med rubriken ”Barn behöver mera tid med sina föräldrar” förs en diskussion som jag till vissa delar kan hålla med om. Visst kan det vara svårt att förstå varför inte föräldrar vill ha barnen hemma om man själv är hemma och är föräldraledig. Artikeln är anonym och undertecknad av en orolig förskollärare och jag har en viss förståelse att personen i fråga vill vara anonym. Kanske törs man inte stå för sin åsikt för att krafterna bland kollegorna är att man har en syn där förskolepersonalen är viktigare än föräldrarna.
I en annan insändare ”Förskolan tillhör pedagogerna” ser jag som ironisk, även den är anonym. Den går ut på att förskolan är till för pedagogerna och inte för barnen och ställer också en del frågor på sin spets. Insändaren går till attack mot anonymiteten men är själv anonym. Kanske beror det på att man själv har barn i förskolan. Insändaren avslutas med ett krav om att lagstadga om barnens rätt till föräldratid. Jag tror inte lagstiftningen ska tolkas som ett krav om att vara på dagis utan en möjlighet för föräldrarna. Däremot kan det nog tolkas som att det skulle vara bra för föräldrarna om riksdagen fattat ett sådant beslut.
Jag vill bara betona att vi måste låt barnen vara barn. Låt barnen leka och låt deras fantasi få flöda och styr inte barnen för hårt utan vi måste alltid tänka ur ett barnperspektiv i alla lägen för det är det som FN:s barnkonvention handlar om. Det är inte föräldraintresset eller förskolelärarnas intressen som ska vara i främsta rummet. Barnen är vår framtid och tiden som barn är inte speciellt lång och barn utvecklas dessutom olika.
Senaste kommentarerna