Så var det dags för hushållens skuldsättning

Så var det dags för hushållens skuldsättning. Det har varit på tapeten länge och Sverige har fått varningar för främst hushållens skuldsättning för boendet och Ingves har länge tyckt att hushållens skuldsättning är för stor och fortsätter att öka. I detta fall tycker jag han har helt rätt men bankarna bara lånar ut för de är procentare och tjänar på varje utlånad krona och tar inget långsiktigt ansvar. Dagens Nyheter har gjort en intervjuv med honom och där tar han åter upp vikten att man gör något åt detta innan det blir värre. Hans recept är minskade och borttagna ränteavdrag

”Det är samma sak som med global uppvärmning. Det kostar något i dag för att vi ska undvika katastrofer om fem, tio, tjugo år.” Säger han och det måste väl alla hålla med om. Varför ska framtida generationer få det här på sina axlar. Han menar att politikerna själva har försatt Sverige i dagens situation och pekar på att ekonomier med hög låneandel är känsligare för krascher. Hittills har Ingves varningar dock ekat för döva öron, enligt DN
”I Sverige blir det mer bypolitik av det hela” säger han i intervjun.

Skulderna är högst där bostadspriserna ökat mest, konstaterar Riksbanken i en ny undersökning av regionala skillnader i hushållens skuldsättning. Det är ingen hemlighet för en som kan räkna plus och minus så är skuldsättningen högst i storstadsregionerna. Riksbanken varnar för att hushållen i storstäderna därför kan vara känsligare för förändringar i de makroekonomiska förhållandena . ”Eftersom de flesta bolån har rörlig ränta blir hushållen känsliga för både ränte- och inkomstförändringar”, skriver rapportförfattarna.

Det blir därmed storstäderna som kan dra in oss i en ny stor ekonomisk kris. Det är helt enkelt för många som köpt på sig för stora skulder och som har små ekonomiska chanser att klara sig när det spricker för det tror jag att gör eftersom ingen gör något åt det. Ingves har velat att man slopar ränteavdragen och jag håller på att tro att denna gigantiska subvention är som gör att det går över styr för många.

Den är även orättvis och de som byggt dyrast får den största subventionen. I dagsläget blir det billigare att äga än att hyra vilket blir helt del ur en fördelningssynpunkt och därför byggs det för lite hyresrätter då de inte subventioneras på damma sätt. Det mest effektiva för hyresrätten är om man momsbelägger hyran säg med 6% då får man dra av momsen på byggnationerna på nyproduktion inflyttningshyran blir lägre och det gamla beståndet höjs inte hyran då fastighetsägaren får dra av moms på drift och underhållskostnaderna. Staten får igen pengarna över tiden och risken för bostadsbubbla blir mindre och hyresrätten attraktivare. Jag tycker det är märkligt att inte hyresgästföreningen driver detta

6 kommentarer

  1. Micke

    Bra sagt.

    Ofattbart att inte politikerna bryr sig mer om de ekonomiska riskerna och även hur olika bostäder subventioners olika.

    Den här rapporten visar hur orättvist bostadsmarknaden utvecklats ekonomiskt sen 1991 –

    http://hurvibor.se/boendekostnader/kostnadsutveckling/

    Dubbel kostnadsökning i hyresrätt

    Sedan 1991 har hyresnivån stigit med 88 procent.
    Hyrorna har stigit mer än dubbelt så mycket som andra priser (KPI).

    Idag skiljer det nästan 3000 kr per månad.
    Om bokostnaderna följt KPI skulle hyrorna varit lägre och villaägandet dyrare.

    Kostnaden för att bo i hyreshus har stigit mer än dubbelt så mycket som andra priser. Så är det i det långa perspektivet, men så har det också varit de senaste åren.

    Samtidigt har det relativt sett blivit allt billigare att bo i egnahem, enligt SCBs index. De senaste åren är det låga räntor och låga elpriser som sänkt kostnaderna i villaboendet.

    Dyrare hyra än äga
    Resultatet har blivit att skillnaden mellan boendeformerna ökat, och att det numera är klart dyrare att bo i hyresrätt än i ägda boendeformer.

    Det nedre diagrammet visar hur boendekostnaderna i hyreslägenhet respektive villa skulle sett ut om båda i stället följt den allmänna prisutvecklingen (KPI) sedan 1991.

    I så fall skulle månadshyran i en genomsnittlig fyrarummare varit 5 600 kronor i månaden idag. I stället för 7 700.

    Och om boendeutgiften i villa följt KPI sedan 1991 skulle den varit 5 800 kr för ett hus med fyra rum och kök, i stället för 4 900 som den är nu, enligt SCBs statistik.

    Hur blev det så här?
    Som man ser på kurvan i diagrammet överst hände det dramatiska saker med hyrorna i början av 1990-talet. Mellan 1990 och 1993 steg hyrorna med 50 procent.

    Bakgrunden är den stora skatteomläggningen 1990, som gick ut på att sänka inkomstskatterna och i stället höja skatterna på varor och tjänster, till exempel mycket av det som ingår i hyran.

    Under samma period började statens subventioner till hyresboendet fasas ut, vilket ytterligare bidrog till att höja hyrorna. Även under 2000-talet har boendekostnaderna i hyreshus stigit mer än KPI.

    Taxor och avgifter har höjts kraftigt
    En anledning till att hyrorna ökat mer än andra priser är att taxorna för el, värme, vatten och avfall, som tillsammans står för cirka en tredjedel av hyrorna, har stigit ännu mer. De kostnadsökningarna har förstås även drabbat boende i egnahem, men där kompenseras det med råge av att själva ägandet blivit billigare.

    Lättnader för villaägare
    Ser man på kostnadsutvecklingen för villaboende, i det övre diagrammet, så märks en del av effekterna av skatteomläggningen 1990 även där. Men sedan har villaägandet gynnats av låga räntenivåer och förändringar i beskattningen.

    Många villaägare, särskilt i storstäder, fick stora skattelättnader när fastighetsskatten 2008 ersattes med en lägre kommunal fastighetsavgift. Alla som äger sin bostad får dessutom rot-avdrag när de anlitar hantverkare för att bygga om hemma.

    Boendeutgiften i en bostad med fyra rum och kök 2015 var 7 675 kr i hyresrätt och 4 866 kr i äganderätt, enligt SCB.
    Kostnadsökningen mellan 1991 och 2015 (övre diagrammet) var 88 procent för hyresrätt och 16 procent för äganderätt. Samtidigt steg KPI med 38 procent.

    Räknar man bakåt (delar nuvarande kostnad med ökningen) får man utgångsvärdena 4 082 kr (hyresrätt) respektive 4 198 kronor (äganderätt). När det gäller hyresrätt stämmer det ganska bra med genomsnittshyran 1991 för 4 rum och kök: 4 109 kr/mån (Statistisk årsbok 1993). Motsvarande uppgift för äganderätt saknas.

    Multiplicerar man sedan dessa utgångsvärden med ökningen av konsumentprisindex (KPI) för samma period, får man fram hur boendekostnaderna skulle varit om båda upplåtelseformerna följt KPI (nedre diagrammet).

    1991 har valts som utgångsår för att jämförelsen inte ska störas av förändringen i villaägarnas ränteavdrag som skedde i samband med skatteoml

    • HOLMLUND LENNART (inläggsförfattare)

      Jag publicerar ditt svar utan att jag tar ansvar för alla dina uträkningar

  2. Christian Vahlin

    En intressant utveckling som absolut har bidragit till det stora skuldberget är att även personer med höga inkomster väljer att handla på kredit och ser det som blir kvar av lönen som ett utrymme man vill ha till spontana saker. Tidigare så kunde en person med hög inkomst spara 2-3 månader och köpa något kontant, idag väljer man avbetalning. Man väljer också att ha så låg kontantinsats som möjligt, även om man har ekonomi för högre kontantinsats t.ex. vid bilköp.

    Lägger man ihop detta med alla som ”måste” ta lån för att handla dyrare saker som t.ex. bilar och boende, så blir det enorma skulder nationellt.

    • HOLMLUND LENNART (inläggsförfattare)

      Håller inte med dig fullt ut för det är bostäderna som är problemet. Folk har köpt bostadsrätter och villor som de inte har råd med och ingen har sett vinst att bygga hyresrätter även om det rätats till lite det senaste året. Jag har haft en vision sedan jag började vara aktiv att vår pensionsfonder skulle bygga hyresrätter , det ger en jämn och långsiktig avkastning. Pensionsbolagen måste få en avkastning motsvarande vad löneökningarna är annars blir det bara fattigpensionärer som behöver stöd

      • Christian Wahlin

        Visst är bostäderna det stora problemet, det jag belyste var att när även de med god ekonomi skuldsätter sig så blir bubblan riktigt stor. Jag tror mycket handlar om att då man bestämt sig för att t.ex. köpa en ny skoter, båt eller liknande så vill man ha den nu direkt och inte vänta på att åtminstone spara ihop till merparten. Tar man kreditköp så är det ofta också kopplat till att man köper en dyrare modell än vad som hade varit fallet utan lån. Så även med bostäder. Själv tyckte jag att det var ett stort steg att köpa hus för dryga miljonen för 15 år sedan, nu handlar man samma hus för 3,5 miljoner och tycker sig ha gjort en bra affär. Det kan inte vara sunt som sagt.

  3. Lars Flemström

    Det är svårt att jämföra, då arbetskostnad ingår i hyran. Vid en jämförelse borde väl eget arbete räknas som en kostnad för den ägda bostaden?

    Vad som förvånar mig mest är dock att hittills ingen debattör, efter vad jag sett, har förstått hur fastighetsvärdena påverkas av mäklarnas bokalkyler.

    Köparens disponibla inkomst efter skatt minus samtliga utgifter (drift, ev. amortering, ränta, avgifter etc) resor till jobbet inte att förglömma) = kvar att leva på. En person som jobbar i Umeå, men bor 10 mil bort, har nästan dubbelt så höga reskostnader som en person som jobbar i Stockholm, men bor 10 mil bort inom Stockholms län. Enbart detta (mer tillkommer) sänker fastighetsvärdet i Lycksele kommun med drygt 700 kr /mån jämfört med en likvärdig fastighet i Stockholms län. Vilket omvänt innebär att Stockholms läns-bon kan ta en 700 kr högre räntekostnad, vilket ger en halv miljon högre marknadsvärde för fastigheten i Stockholms län.

    Men utöver detta kommer förstås att marknadsvärdet bestäms av den som bjuder högst – och då kan skillnaden bli flera miljoner.

    Vad hände, när alliansregeringen omvandlade fastighetsskatten till en fastighetsavgift? Låneutrymmet i fastigheter med högt marknadsvärde ökade drastiskt. Det göra dyra utlandsresor etc på kredit, med huset som säkerhet för lånet. Till en ränta som idag är 1.0 – 1.5 %, alltså väsentligt mindre än vanliga konsumtionskrediter. Vi har nu en skränvänster, som blåljuger att ränteavdragen gynnar höginkomsttagarna, med sina låga räntor. Ta bort ränteavdragen, så kommer massor av låginkomsttagare med dyra konsumtionskrediter inte att klara sina avbetalningar.

    De, som plötsligt fick ett ökat låneutrymme, i vissa falla på ett par miljoner, i sina fastigheter, har – om de sålt sina fastigheter – vältrar över amorteringarna på de lånen på köparna. Som kanske inte har något outnyttjat låneutrymme för egen del. De skulle i så fall drivas bort från sina hem om ränteavdragen slopas.

    Med dagens låga räntor på bolån borde i stället amorteringskravet skärpas. Oavsett räntenivåns fluktuationer borde ju summan av ränta och amortering vara ungefär lika från år till år. Med en snabbare nedamortering under tider med låg ränta, kommer kapitalskulden att minska att det kommer då att bli lättare att klara tider med hög ränta. Vågar regeringen?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.