Stora behov av personal inom för- och grundskolan

Stora behov av personal inom för- och grundskolan. De närmsta tio åren behöver cirka 1 300 medarbetare anställas inom för- och grundskolan. Ungefär 800 av dessa är för att ersätta personer som går i pension och resterande 500 för att kunna ta emot det ökande antalet barn och elever.

Störst är behovet av förskollärare, fritidspedagoger, speciallärare samt lärare i grundskolans tidigare år. Men det finns också behov av andra yrkeskategorier som barnskötare och rektorer.

 Vi har en hög andel behöriga och legitimerade pedagoger, och det vill vi ha även fortsättningsvis för att säkerställa en god undervisning. Vi jobbar hårt för att se över alla möjligheter när det gäller kompetensförsörjning. Allt från lönestrategi och karriärvägar till arbetsmiljö och digitalisering, säger Moa Brydsten (S), ordförande i för- och grundskolenämnden.

Behovet av särskilt svårrekryterade yrkesgrupper där Umeå kommun riskerar att sakna behöriga och legitimerade lärare kommer att utredas ytterligare liksom särskolans behörigheter och behov av kompetenser.

Så såg ett pressmeddelande ut förra veckan från för och grundskolenämnden. Alliansen de gör det lätt för sig inte minst på central nivå där de brukar säga att de ska satsa på fler lärare. Jag säger att de far med falska nyheter då det är deras ansvar att det inte finns utbildade lärare.

De lärare som fattas nu är alliansen ansvarig för till 100% så skyll inte ifrån er. Ni utbildade för få lärare under den tid ni hade regeringsmakten och den som var ytterst ansvarig för skolan var Liberalerna och Jan Björklund. Om några år kommer det ut fler lärare som utbildats men man har också tabbat bort det första året då S-Mp budgeten röstades ned av alliansen och Sverigedemokraterna.

Media har aldrig ställt frågan till alliansen varför de inte utbildade fler lärare för det är ingen nyhet alls att det skulle komma stora pensionsavgångar. Lokalt tycker jag att man borde tillåta även den som fyllt 67 år och vill jobba kvar måste kunna få göra detta. Det finns inga lagar som hindrar detta och det går att träffa avtal om detta. Jag tycker det är fel att de måste sluta och sedan anställas på något annat sätt. Kommunen borde kunna ordna något sätt så att de kan fortfarande ha en anställning.

Synen att man är slut för att man fyllt 67 år är helt fel och det är snarare en åldersdiskriminering att inte ta tillvara den kunniga arbetskraften. Det här gäller inte bara arbetskraft inom skolan utan i många andra områden och inte bara inom offentlig sektor. Ibland känns det även som det finns inom politiken.

En kommentar

  1. Michael Rönnlund

    Politiker som gör sitt bästa för att höja vissa yrkesgruppers löner och frångå arbetsmarknadens parters uppgift har jag inget till övers för.

    Lärarlönelyftet går helt emot den så kallade svenska modellen, som innebär att lönerna sätts av arbetsmarknadens parter. Enligt Helene Hellmark Knutsson är dock lärarlönelyftet en extraordinär åtgärd, som regeringen var tvungen att genomföra. Hon menar att statusen på lärarna måste höjas för att den svenska skolans kvalitet skall bli bättre, och att höjda löner för lärarna är en viktig del i detta.

    Därför är regeringen kanske lite förvånad över att lärarlönelyftet har skapat stor ilska bland lärarna. Många lärare förstår inte varför deras kollega får höjd lön på flera tusenlappar i månaden, medan de själva inte får någon lönehöjning alls.

    Det här menar dock Helene Hellmark Knutsson kommer att jämna ut sig på sikt. Tanken är att de vanliga löneförhandlingarna skall innebära att lärarnas löner blir mer lika, och att lärarlönelyftet därför på sikt innebär att alla lärare får ett lönelyft.

    Här hänger inte Helene Hellmarks Knutssons resonemang ihop. Å ena sidan tycker regeringen att de traditionella löneförhandlingarna inte har fungerat för lärarna. Å andra sidan är det just dessa löneförhandlingar som nu skall minska de klyftor som regeringen nu skapat. Tror regeringen på löneförhandlingarna, eller gör man inte det?

    Det naturliga hade varit att regeringen följt den svenska modellen och litat på arbetsmarknadens parter. I dagsläget dominerar Socialdemokraterna i den offentliga sektorn både på arbetsgivarsidan och på den fackliga sidan. Den S-ledda regeringen vågar alltså inte lita på att partikamraterna i kommuner och fack har samma syn på lärarnas löner som regeringen har.

    För övrigt medför lärarlönelyftet ökade löneklyftor mellan kommunanställda. Det går tvärtemot det traditionella S-budskapet. För bara några dagar sedan presenterade LO till exempel en rapport om att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän i dag är lika stora som på 1930-talet, och att detta inte var värdigt Sverige.

    Lärare kan knappast anses som arbetare. Trots det satsar regeringen tre miljarder extra på dem. Vad vill egentligen Socialdemokraterna ha: större löneklyftor eller mindre löneklyftor?

    http://www.norrteljetidning.se/opinion/ledare/lararlonelyftet-visar-att-regeringens-lonepolitik-inte-hanger-ihop

    Vilka yrkesgrupper blir det nästa gång Holmlund?

Lämna ett svar till Michael Rönnlund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.