Kan det vara fel att börja knarktesta folk

Kan det vara fel att börja knarktesta folk. Jag såg på måndag kväll det första av flera i programmet Anders och knarket. Visst har jag vetat efter att ha suttit länge i Brå i Umeå att det knarkas mycket. Programmet handlade inte bara om knarkandet i Stockholm utan man hade gjort inslag på flera platser i vårt land. Såg också att man i Gävle tog prover på reningsverket där man såg hur droganvändningen ökat. I Gävle hade man även ett problemområde där drogmissbruk var vanligt. Det finns mycket mer i programmet som var bra att veta och visst var det bra gjort att kunna göra inspelning på en del stället.

Vad som oroade mig mest var hur många ungdomar som provade på att ta droger och hur långt ner i åldrarna det kommit. Så höga siffror som reportage teamet kommit fram till har då jag inte upplevt att vi har i Umeå. Det är ju fruktansvärt om det nu verkligen är som det visades även i Umeå. Nu vet vi inte hur man i de kommuner därifrån reportaget gjordes hade det med förebyggande arbetet. I vilket fall som helst måste skolorna vidta kraftfulla åtgärder och samtidigt fundera över hur barnen har det hemma och föräldrarnas ansvar för sitt barn.

Jag tycker man måste få reda på hur droganvändningen ser ut på skolorna och utifrån det vidta åtgärder. Det har förts diskussioner om drogtestning av elever på skolorna och det känns inte bra med vad ska man göra om man ser eleverna påverkade i skolan. I programmet gjorde man även besök på några krogar i Stockholm och Anders blev ändå lite förvånad över det kokain som fanns på krogarna. De kunde lätt kolla om det funnits på krogen och på toaletterna.Han hade till och med hittat en fabrik  för hasch som drevs av en som själv inte brukade droger nu men var utrustad med ett maskingevär av rädsla.

Det är helt klart att det dessa miljöer som är grogrunden för de gäng som härjar på olika platser i Sverige och jag känner i alla fall att vi klarar inte av kampen mot dessa ligor enbart med mer poliser och fler i fängelser. Det behövs och att vi måste stoppa dessa gängs rekryteringsbas om vi ska rå på problemet. Annas är vi nog i samma problem som vissa länder i Sydamerika har. Det gäller även att vi måste finna nya former för att komma åt ungdomar som är på väg in i drogvärden. Jag avslutar med att säga jag tycker att vi måste bygga upp ett bättre samhälle där användandet av droger minskar och inte som ökar under lång tid.

3 kommentarer

  1. Petter

    Det finns ett litet problem att ”knarktesta” ,jag skulle aldrig klara ett sånt test och säkert många med mig. Jag använder en medicin som ger utslag direkt . Och sen blir det ett oerhört utredande , råkade ut för detta när jag bytte jobb för 10 år sen och test var obligatoriskt vid anställning. Tog 4 veckor innan jag var utredd och höll på att bli diskat från det jobbet.

  2. Brorson

    Jag har stött på ett liknande problem. I samband med att jag bedrev viss myndighetsutövning, skulle jag avgöra om en idrottstjej, som mist körkortet p.g.a. missbruk, skulle få tillbaka körkortet, då hon enligt egen utsago hade slutat med knark. Men hon testades positiv för narkotika, vilket enligt henne berodde på kroppsegna ämnen som frisätts vid hård fysisk ansträngning. Jag kollade detta med den medicinska litteraturen, och det stämde. Hon fick ändå inte tillbaka körkortet, eftersom körkort inte är en mänsklig rättighet utan en förmån, som man själv måste bevisa att man har rätt till.

    Min åsikt i frågan, som diskuteras i inlägget, är att skolelever ska testas för narkotika vid misstanke att de missbrukar. Men det ska alltså finnas en misstanke, som bygger på faktiska omständigheter i det enskilda fallet, och inte på slumpmässigt urval. Personer, som arbetar med narkomaner, märker direkt om någon har tagit knark, det de upptäcker kan ju vara en sådan faktisk omständighet. Tyvärr har de flesta lärare inte den kompetensen. men de kan ju ha sett vad som har pågått på skolgården.
    Dessutom finns ju hundar som markerar för narkotika och är mycket träffsäkra.

    Missbruket, som kryper allt längre ner i åldrarna, är ett alltför stort problem för att testning ska avfärdas med ”Det finns inga bra metoder”. Metoderna måste utvecklas och manualer för hur lärare ska agera när de misstänker att elever missbrukar, måste skrivas.

    Av alla de ”beroenden” som finns, är det kemiska beroendet värst. Vård i öppna former fungerar bara för den, som är i början av sin knarkarkarriär. För s.k. tunga missbrukare är inlåsning på platser, där de inte kan komma åt knark, det enda som hjälper. Abstinens kan bli våldsam, ja så våldsam att missbrukaren misshandlar personal och andra intagna för att tvinga sig ut. Det är naturligtvis helt olämpligt att vårda sådana personer på psykiatriska kliniker, med sköra personer, som kan ha trauman efter att ha blivit utsatta för brott.

    Att de ”repressiva metoderna” inte ser ut att fungera beror på att de tillgrips för sällan och för sent och avbryts för tidigt, bl.a. därför att lagen inte tillåter tvångsvård under så lång tid, som behövs för att bryta det kemiska beroendet. Vården kan se ut att ha lyckats efter några veckor, men ”suget” efter knark brukar komma tillbaka efter några månader eller t.o.m. år. Risken för ”återfall” i missbruk kvarstår i upp till fem år. Det skiljer mellan olika slag av narkotika.

    Lennart Holmlund förtjänar en eloge för sin outtröttliga kamp för en realistisk alkohol- och narkotikapolitik. Om Lennart finge bestämma skulle många liv räddas.

  3. Lennart Holmlund

    Jag tycker det är på väg åt fel håll efter att jag så Anders och knarket. Jag tror att det blir stora samhällskostnader om man inte börjar att hindra inflödet till ett missbruk. Jag har sett för många som ramlat dit.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.