De är många som lämnar oss

Det har varit en mycket dyster höst ur en del synpunkter. Ovanligt många vänner har gått bort och andra har drabbats av våld eller sjukdom.

Strax för valet avled min kollega och vän Margot Wikström. Sedan drabbades Harry Strandberg, en vän och kollega, av sjukdom och det gjorde även vår ekonomichef i kommunen, Olof Burström.

I slutet på året och början av 2011 kom fler tråkigheter. Assar Rönnlund gick bort under trettondagshelgen. Assar var ett stort namn för svensk skidåkning som jag först kom i kontakt med när han i början av sin karriär bodde hos en morbror i Lillsele där han tränade och jobbade i skogen.

Kjell Sandström har också gått bort. Kjell har jag haft att göra med på olika sätt. Som Tegare sedan ungdomen, gruppledare för moderaterna, renhållningschef, gatuchef och chef hos Rangsells, som vän och drivande i Tegs byamän.

Britta Persson som jag känt väl sedan jag började arbeta politiskt har också lämnat oss, liksom Sören Wibe som jag känt från politiken men även inom andra intressanta områden.

Dagarna för jul blev min vän och kollega Bernt Andersson utsatt för ett mordförsök utanför sitt hem och nu senast kom beskedet att Staffan Connysson har gått bort efter en tids sjukdom. Jag lärde känna Staffan när vi var fackligt aktiva, han på Ålö och jag i Byggnads och senare via våra fackliga ombudsmannajobb, LO-sektion och LO-distrikt och i partiarbetet.

Jag har säkert glömt någon men de nu nämnda har jag haft mycket att göra med både som vänner och kollegor på olika sätt.

Tankarna går till deras anhöriga, familjer och vänner och själv känns det svårt att ta upp detta men samtidigt skönt att kunna skriva av sig. Samtidigt får man vara glad över de vänner som är kvar och spara de ljusa minnena av de som nu lämnat oss och på så sätt fortsätta hålla dem kvar i sinnet.