Jag hade tänkt vänta till nästa vecka, men så såg jag dessa bilder och mindes hur kul vi hade:):

Länge nog, hade sonen tjatat på att få följa med till Landösjön.

Vi har väntat, bara för att jag vet att, åker vi dit, så blir det inte bara för några timmar, det blir mest hela dagen och får man ingen fisk, då må man vara tålmodig ändå och det är inte lätt för smågrabbar:)

I alla fall, så lovade vi sonen att åka upp innan vi skulle upp med fiskeklubben, på en fiskeresa.

Sagt och gjort, matsäck packades, fiskeutrustning lastades och så for vi…

I början hände väl inte så mycket, vi flyttade runt lite för att hitta dem och helt plötsligt, så ryckte det i Dennis spö – men han var för ivrig och gjorde lite fel, så den släppte…

Det hände några gånger till och så till slut, så studerade vi hur han gjorde.

Det visade sig att när han gjorde motrycket, så sänkte han omedelbart spöt, vilket ledde till att linan slakde och fisken kunde kroka lös..

Han var så ARG och sur, för att de tinte gick, men till slut så fick vi hon att lyssna och nästa gång det högg, så guidade vi honom genom det hela och upp kom rödingen!

Svågern fick också vara med på ett hörn, då även han fick en i samma veva…