Splitternya datorn kraschade i går. Fullständigt och totalt godnatt och sov gott. Inte ens skärmen går igång. Efter allt bänglande och trixande och frågande hade jag till slut lyckats få allt att fungera och lyckan var fullständig. Och sen efter en dags jobb ett totalhäng där allt bara låste sig. Och när jag till slut lyckades få av den så går den inte ens igång. Det enda som händer är ett svagt susande och en lampa som lyser.

Efter en orolig (och väldigt kort) natt kom Lina (6 år) klockan kvart över sex i morse med famnen full med dockor och sa: 

– Dom här ska med (till stugan) 

Och jag fick fundera väldigt hårt – väldigt hårt – på vad det skulle kunna finnas för bra i det här.

Och jag kom på att det är ett lysande tillfälle att välja en positiv attityd trots utmaningarna.

Och nu är jag pigg och solen lyser och det är varmt och det är midsommar och vi ska åka ner och träffa släkten och det fungerade!

Jag är GLAD! 

Ha en underbar midsommar!

Teknik och LG är nåt som av någon anledning inte går ihop. Har köpt ny dator och ska försöka få igång Internet. Flyttade över trådlösa nätverkskortet från gamla datorn och installerade efter konstens alla regler och med spänd förväntan att få prova nya (SNABBA) datorn.

Fullständigt stendött.

Efter en del flyttande fram och tillbaka utan annat resultat än en tilltagande frustration bestämde jag mig för att ta den enklaste utvägen. Behåll nätverkskortet i gamla datorn och ha ett fungerande Internet (på en otroligt slö dator). Då har jag en fungerande dator medan jag bänglar med att konfigurera den nya.  

Åkte in på On Off och tackade Gud för den nya tekniken. En enkel USB-sticka som man bara pluggar in, installerar lite programvara och tjongpang så fungerar Internet. Inget skruvande och pillande med att öppna dator och trycka fast nätverkskort på rätt plats.

Härliga tider. Tog bara fem minuter innan skylten kom upp att allt var Successfully installed. Tänk så fantastiskt enkelt allt blir när tekniken går framåt.

Och vad tror ni hände? 

Fullständigt stendött. Inget tillgänglgt nätverk hittades.

Jag vill använda min nya dator – ju.

Tillbaka igen efter en del omtumlande upplevelser. Först ett tredagarsseminarie i personlig utveckling och finansiell intelligens som verkligen hjälpte till att flytta visionerna uppåt!

Fridens

Var ute en sväng efter Rickleån nyligen. Så underbart att man skulle vilja ta sommaren och spara i en liten ask. Dagsländor i olika former och färger i luften, harr på födosök i ån, sol och hyfsat varmt. Och ett flugspö i näven.

Satt mig i strandkanten och hoppades att den större harren som var upp och visade sig en gång skulle vaka igen. Och plötsligt kände jag den. Lukten. En fantastisk lukt som retar och drar igång så många sinnen. Plötsligt börjar en masa härliga minnen att spelas upp i huvet.

Vad var det som luktade då? Sommar? Jovisst. Men det som plötsligt nådde näsan var den ljuvliga doften av myggmedel.

Jag har en gammal flaska myggmedel av Roll on-typ som är parfymerad och luktar fantastiskt och som tydligen går som en kanyl rakt in i minnescentrum. Plötsligt var jag i fjällen och gick omkring bland glittrande fjälljokkar med ett saligt flin i mungipan.

Och jag mådde så bra. Doften av myggmedel var som rena drogen som stimulerade euforikörteln, om det finns nån sån.

Tog inte bort det när jag kom hem heller. Och jag sträckte fran näven till sonen och bad honom lukta.

– Myggmedel? Har du varit och fiskat, sa han och fick något saligt i blicken även han.

Visst är vi söta vi karlar…

Jag brukar tänka ibland på hur små stegen i livet varit som ändå lett till så stora förändringar.

Satt med en ungdomskamrat för några dagar sen och pratade om livet. Framtiden, drömmar, och hur det varit.

Vi jobbade i många år på samma ställe på industrin. Ingen av oss trivdes nog egentligen. Jag gjorde det definitivt inte. Men jag blev kvar för jag trodde inte att det fanns nåt annat jag dög till.

 Ja blev ändå den som tog första steget. Sa upp mig och bytte jobb.  Visserligen inom samma bransch och i samma samhälle. Men det ansågs tdligen stort bland de som blev kvar.

– Ändå gick du ju bara tvärs över gatan, sa ungdomskamraten.

Men det krävdes mod för att våga.

Det krävdes också mod för att våga böra plugga deltid på komvux när jag var 38.

Och för att börja plugga heltid.

Det krävdes mod för att skicka in den första texten till lokaltidningen.

Och en jäkla massa mod för att åka på första intervjun för VK:s räkning.

Jag var skiträdd helt enkelt.

Men tänk om jag inte vågat.

Ìdag är jag journalist sen tio år tillbaka och precis i början på en ny karriär som coach. Ett otroligt roligt jobb som handlar om att lyfta fram människors potential.

När jag gick där på industrin och otrivdes med jobbet, livet  och mig själv kunde jag aldrig drömma om att livet kunde vara så här bra, roligt och fantastiskt!

Tänk om jag inte vågat. Då hade jag aldrig fått veta hur mycket livet faktiskt kan ge.

Det krävs mod för att våga leva. Men det är värt det. Så oändligt mycket värt det.

Har suttit under förmiddagen och bollat företagsidéer med fantastiskt driftiga och kunniga (numera bloggkollegan) Lisbet Olofsson, Hälsozam, och fått massor med goda idéer och tips om utvecklingen av egna företaget. Nätverkande är ett inneord bland företagare men jag tror att många mindre företag skulle ha massor att vinna på att samverka mer. Själv är mycket sällan bäste dräng, tvärtom. Tyvärr verkar det vara många som inte riktigt förstått det än.

För övrigt så känns det otroligt spännande att bli bloggare!