Skygglappar

För mig innebar det att jag på tio minuter lärde mig att se med helt andra ögon på sexåriga dottern som jag krigar med varje morgon då jag tycker att hon ska skynda sig. Skitjobbigt för mig som inte vill börja varje dag med att vara ilsken. Säkert skitjobbigt för henne också som ser en frustrerad far varje morgon.

 

Men ibland sitter det skygglappar som gör att man inte ser klart. Igår gick det upp för mig att hon är jättetrött och inte alls speciellt pigg på att äta på morgonen. Och speciellt inte fort. Och hon är långsam. Klä sig tar tid. Det är bara att acceptera. Men att starta allting bara fem minuter tidigare skulle lösa det mesta.

 

Så i morse gick det helt annorlunda. Inget bråk. Utan en fridfull morgon. Så lite förändrade så mycket. Bara för att jag ser på verkligheten lite annorlunda.

 

I skolan får vi lära oss när kungar fötts och dött. Om algebra och derivata. Om olika religioner i världen sen århundraden tillbaka.

Men vi får lära oss väldigt väldigt lite om oss själva. Hur vi fungerar och hur vi ska kunna använda den kapacitet vi faktiskt har i hjärnan på bästa sätt. Det är ett resursslöseri av gigantiska mått.

 

Jag kan bara instämma i Mia Törnbloms fundering:

Varför får vi inte lära oss mental träning i skolan?

 

Om 100 år skrattar de förmodligen åt oss. Människorna som i början på 2000-talet inte hade en aning om hur man skulle ta hand om resursen som finns i alla av oss.

Men när Karl den sjuttiofjärde Bertil dog det hade de minsann stenkoll på.