Pappahjärtat

Dubbelsängen brukar bli trång framåt natten när två barn hittat dit. Dottern Lina, sex år, brukar ligga klistrad mot min rygg. Framåt morgontimmarnha brukar jag därför smyga över till hennes säng för att få sova ostört en stund.

Jag klarar mig olika länge. Förr hon brukar så småningom komma efter.

I morse kom hon när jag låg och läste. Kröp ner och låg alldeles tyst. Jag tittade på henne en stund och frågade sen hur det är att vara Lina.

– Det är jättebra! sa hon med eftertryck. Jag tycker om att vara jag. När jag tänker tillbaka så ville jag förut vara som nån annan men nu vill jag bara vara jag.

Gissa om det värmde ett pappahjärta som inget hellre vill än att ens barn ska tycka om sig själva precis som de är.