Och fram kommer…

Av , , Bli först att kommentera 0

 

En jävla vedhög också. Vilken ickeexisterande tidslucka ska man lyckas placera in den lilla arbetsuppgiften i? En hel hoper ved som inte ens hanns tas om hand i höstas.
Våren är minsann trevlig så det räcker och blir över men tyvärr så är det högkonjunktur i mitt skrivande i maj månad då turisttidningar läggs som ett till projekt till de övriga.
Och då tinar vedhögar, gräsmattor – och fiskevatten fram.
Inte underligt att det gör ont när knoppar brister.

 

Islossning

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Var till favoritinplanteringsvattnet i morse och kollade om det skulle gå fiska. Var några gluggar öppna med bara en tunn ishinna på som klirrade som glas när man bröt sönder den.
Åkte i alla fall och fick vara med om islossningen i en sjö. Isen liksom bara luckras upp till ett svart lager av iskristaller som sedan driver iväg och smälter undan.
När jag kom på morgonen var kanske en femtedel av sjön öppen. Innan jag åkte var det bara en femtedel med is kvar.
Fiskarna gav fullständigt fan i det jag serverade men det känns som det kvittar. Att med egna ögon få följa processen när en sjö bli isfri var belöning nog.

 

 

Ovärderliga gåvor

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Ibland kommer insikter genom underbara meningar som man aldrig glömmer. Som etsar sig fast och som man kan plocka fram som små kvillrande glädje och inspirationsbomber när man vill. Ovärderliga gåvor som jag är så tacksam varje gång jag får.
Pratade med en författarkollega häromdagen som är precis i samma läge som jag. I färd med att skriva en bok med ett seriöst mål att den ska bli utgiven. Jag vet vad hon kan så jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer att lyckas.
Men det hon sa först var att hon var avundsjuk på sin man som var så duktig på att spela piano. Som kunde få fram vacker musik ur tangenterna.
Och jag kände igen mig så oerhört. Själv skulle jag vilja vara riktigt bra på att sjunga. Skapa fantastisk musik.
Men sen fortsatte hon. Och sa med fingrarna pekande ner mot tangentbordet på datorn:
        Men jag har ju det här!
Och jag förstod så innerligt väl vad hon menade. Att få skriva och förlora sig i en berättelse som berör en själv just då och förhoppningsvis kan ge något även till andra senare är fullkomligt magiskt.
        Jag har ju det här!
Tack Gode Gud för det. Skit samma om jag inte blir någon ny Pavarotti. Jag har ju det här. 

Den här tjejen kan sjunga i alla fall. Tack Gode Gud för det.  

 

Skitdag – bradag

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Gårdagen började som en riktig skitdag. Bråkade med dottern på morgonen då hon satte sig på tvären i allt och allt bara var ett högljutt nej. Hittade inte Alvins påskkläder som han skulle ha med sig till dagis. Blev duktigt sen på jobbet och på ännu mer duktigt på dåligt humör.
Och så åkte jag på en intervju med en ekologisk potatisodlare som trots urusel lönsamhet fortsatte ändå. Hela processen med vad som sker i marken och hur man som han uttryckte det ”kan överlista naturen” var det som drev.
Sen bar det iväg på en lång fantastisk intervju med författaren Anita Salomonsson som skriver om människoöden från hemtrakterna kring Hjoggböle.
Morgonens minst sagt dystra syn på livet var som bortblåst. Jag fick möta två fantastiska människor och lära mig massor.
Och mitt eget bokskrivande som kört fast då min egen kritiker fått övertaget kom loss igen.
Nu tar vi oss an skärtorsdagen och gör den lika fantastisk.
 
 

Teknikstrul och fantastiska vänner

Av , , 1 kommentar 1

 

När man så äntligen bestämt sig för att blogga mer regelbundet så ställer tekniken till det. Någon (säkert otroligt kompetent) utvecklare på Youtube hade bestämt sig för att gömma ”Bädda in”-knappen som behövs för att lägga in ett youtube- klipp på bloggen.
Just de klippen och musiken är en central del i mitt bloggande då musiken för mig förmedlar så otroligt mycket.
Eller så är det bara en skitbra låt.
Men dagens teknik är fullkomligt fantastisk då det tog exakt 16 minuter att få svaret – via Facebook. Tack Erika!
 
Här kommeri alla fall en dam och en herre som definitivt begåvats med stämbanden på rätt ställe.

 

Stabilt tuggodis

Av , , 1 kommentar 1

Hustrun hade hört eller läst att det tar 20 år för ett tuggummi att brytas ner i naturen.

Herregud. Vad är det i ett tuggummi egentligen? Jag vet inte om jag vill veta svaret.

Förjupad kunskap

Av , , Bli först att kommentera 1

Var på en spännande utbildningsdag med Henrik Klingberg, lärare på journalistlinjen på Strömbäcks folkhögskola i går. Henrik har dessutom varit pressofficer i Afganistan så dagen delades mellan att Henrik fick berätta och svara på frågor om (många frågor!) Afaganistan och utbildning i intervjuteknik.

Han var nervös innan men det hade han inte behövt vara. Informationen kring Afganistan var otroligt intressant och intervjutekniken gav flera bra insikter. Inlärning fungerar i flera steg har jag upptäckt.

Man läser eller hör

förstår

och när man sedan gör så förstår man/fördjupar kunskapen på ett helt annat plan.

Det Henrik lärde ut i går hade vi redan lärt oss på Strömbäck. Men när man varit ute ocg gjort och sedan fick samma kunskap till sig igen så var förståelsen en helt annan.

Villkorslös kärlek

Av , , 1 kommentar 1

 

Låg och läste för sjuåriga dottern Lina i hennes säng i förrgår kväll. När jag läst klart låg jag kvar en liten stund och myste.
        Om du visste hur mycket jag älskar dig, sa hon.
Morgonen efter hade hon kommit över till våran säng. När jag skulle väcka henne strax före sju var hon svintrött och fäktade med armarna för att slippa mig.  
        Älskar du mig nu också frågade jag med ett flin.
Svaret blev bara en kraftig huvudskakning.
Men jag vet ju att hon gör det i alla fall. På samma sätt som jag älskar henne hur förbannad jag än blir på henne.
För ibland gör vi fel.
Men vi är aldrig någonsin fel. 
 

Tur… eller?

Av , , 1 kommentar 1

 

Var hos världens gulligaste äldre par i går. Kvinnan är något av det mest givmilda och
generösa som finns och visade sig dessutom vara en riktig turgumma som vann på både trisslotter och Harry Boy. Hon berättade en helt osannolik historia om hur hon prickat in en riktig högoddsare på hästar när hon verkligen behövde pengar.
Dessutom hade hon ett turnummer när det gällde trisslotter. Affären där hon köpte dom hade radat upp dom och numrerat lotterna och hon valde alltid samma. Och vann ofta!
Jag åkte ner och lämnade in en Harry Boy med tantens turhäst enligt rekommendation. Och köpte en trisslott med hennes nummer. Och vann! Visserligen bara 75 spänn men jag vinner fan aldrig annars.
Coolt
Blir det storvinst på hamburgarna ska gumman få sin beskärda del. (Fast hon lämnade in en likadan kupong själv)