I´m back

"Skärpning", sa brorsan under en supertrevlig tillställning i lördags då vi firade hustrun som fyllt 40. Uppmaningen gällde inte huruvida jag skötte mig under festen utan rörde det faktum att jag inte bloggat på länge.

"I slutet på februari!" fortsatte han med spelad indignation i rösten.

En koll i arkivet visade att han hade helt rätt. Tjugoåttonde februari var sista inlägget.

Ändrade arbetsrutiner och en högre arbetsbelastning var orsaken till att bloggandet fått stryka på foten. "Jag har inte tid", har jag plågat meddelat folkstormen som tappat meningen med livet då de inte längre kunnat läsa mina inlägg.

(Man kan ju alltid drömma!)  

Men det uttrycket är som alltid osant. Vi har alla tid. Vad vi sen gör av den handlar alltid om prioriteringar. Eller är det nån som någon gång hört en stressad småbarnsförälder med två barn säga: "Jaaaa, vi fick ju ett tredje barn men vet du vi hade ju verkligen inte tid med ett till så vi gav bort det"

Är något tillräckligt viktigt så ser vi till att hitta tid för det. Som nu.