Vill ju bara hålla den kvar. Sommaren. Firade stugsista på sommarstugan i helgen och brorsan pratade om att ta upp bryggan. Och jag tänkte som vanligt: Inte nu! Det är ju varmt. Mycket sommar kvar. Väl.
Fast jag vet att vi förmodligen inte kommer att åka dit så mycket mer i sommar (höst…) då stugan ligger på en ö och det är lite bök med att ta sig dit.
Men egentligen handlar det inte om att jag tycker det är för tidigt att börja stänga ner stugan. Utan att jag vill hålla kvar sommaren.
I går satt de upp plogpinnar efter Sikeåvägen.
I går snöade det också norr om Vilhelmina.
Och idag eldar jag i braskaminen för att det är rätt kallt inne.
Vemod är också en känsla. Som faktiskt kan vara rätt skön att vara i ibland.
Vad fan ska jag skriva idag? vad fan ska jag skriva idag? Egentligen är det otroligt att jag blev en människa som lever på kommunikation i olika former. Jag som knappt öppnade munnen när jag var yngre. En av mina förmän från verkstadstiden kom en gång fram till min mamma flera år efter jag slutat och frågade vad som hänt med Lars-Göran. Han var så förändrad.
–Hur då frågade? min mor.
–Han pratar ju.
Min mamma tycker fortfarande att jag inte säger nåt. Det kanske stämmer. Möjligen beror det på att jag förbrukat mitt mått av verbalisering i andra sammanhang.
Eller så beror det helt enkelt på att min övriga släkt är så pratsamma att jag liksom aldrig hinner säga nåt…
Vad vore livet utan musik? Så oerhört fattigt att jag inte ens kan tänka mig det. Musiken kan peppa, få en att gråta, slappna av, bara njuta. Musik betyder helt enkelt oerhört mycket för mig.
Och nu verkar det tacksamt nog ha gått i arv. Båda barnen gillar musik och det har en lugnande effekt på dem. När de slåss så hårtestarna ryker i baksätet på bilen så petar man in en CD med musik. Och som genom ett trollslag blir det lugnt!
Första skoldagen idag. Lilltjejen börjar ettan. Känns rätt bra. Men tiden flyger inte längre fram. Nu tar den stora hopp. Känns som en månad sen jag fyllde 50. Men det är mindre än en månad kvar till nästa födelsedag. Men ”tin gå fort när man ha rolit”. 🙂
Åt en fantastisk middag på Lilla Kina i Skellefteå i går. Och när vi satt där och njöt av maten så säger dottern Lina till hustrun:
–Kan vi gå på Lindex sen?
Hon är sju år!
Vad har ni i era gener egentligen?
Själv är jag precis som en fiskekompis som brukade säga att när man är ute och fiskar kan man gå hur långt som helst men så fort man kommer in i en klädbutik så börjar man titta efter en stol att sitta på.
Vi är olika – helt enkelt.
Kolla videon. Den är på engelska men väldigt väldigt sevärd.
Ibland möter vi människor som utmanar oss. Som ställer ens tålamod på stora prövningar. Människor man inte alls håller med utan som man tvärtom till och med kan tycka är otroligt korkade. Men vi kan själva välja förhållningssätt och ett som jag använder mig av är Den gröna linsen. Den lyder så här:
Den gröna linsen
– Den här personen är en hjälte, hel och
komplett.
– Den här personen har mål och drömmar
och önskan att göra en skillnad.
– Den här personen har egna svar.
– Den här personens bidrar till mig just nu.
– Den här personen förtjänar att bli
behandlad med värdighet och respekt.
Den gröna linsen påminner mig om att det är en värdefull person jag har framför mig som förtjänar att behandlas med respekt. Alldeles oavsett vilka reaktioner som dras igång i mig.
–Jag hör min egen puls, sa jag åt Sofia när jag lade ner huvudet på kudden häromkvällen.
Riktigt otäckt var det med ljudet av pulsen som lät i öronen. Ljudet lät skrämmande likt det jag kunde tänka mig skulle uppkomma om ett kärl fått en förträngning. Som ett slags blåsljud när blodet virvlar förbi. Funderade hur i hela världen jag skulle kunna somna. Men det gick om jag låg på rygg. Det lät mindre om det inte tryckte mot örat.
Vaknade strax efter ett på natten. Samma pulserande ljud. Nu blev jag riktigt jävla rädd. Jag har haft det en gång tidigare, i ungdomen då jag fått vatten i örat. Men det här var nåt helt annat.
Med paniken nästan på väg drog hjärnan i gång det ena scenariot efter det andra. Måste ringa sjukvårdsupplysningen direkt i morron. De kommer att säga att det är bara att åka in direkt. Du kan ha en allvarlig förträngning eller ha fått en stroke. Jag hann fundera på allt jag ¨kanske inte skulle hinna slutföra också. Boken. Coachprojekten. Fan jag har så mycket kvar att uträtta.
Så satt jag mig upp. Tydligen blev trycket i örat mindre för pulsen lät mindre. Funderade ett tag på att sova sittande. Men kom på att jag först skulle byta ut kudden i memory foam som är hårdare än en vanlig. Med en mjukare kudde kanske trycket minskar.
Bytte och la mig ner igen.
Nu blev ljudet helt annorlunda. Mycket hårdare. Påminde faktiskt om dotterns väckarklocka.
Sträckte ut handen och där var den. Hon hade placerat den under kudden.
Jag kan försäkra att det var inte det minsta roligt på natten. Ärligt talat vet jag inte när jag var så panikslaget rädd senast.
På morgonen kunde jag dra på munnen. Och le när Lina berättade om sitt bus.
Nu är jag bara oändligt tacksam att det är tyst i huvet när jag ska sova.
Presentation
Sysselsättning: Coach, journalist
Ålder: Född -60. 1900 Alltså
Bor: Robertsfors
Familj: Fru och tre barn
Utbildning: Ständigt pågående
Dröm: Rik, frisk och lycklig
Intressen: Personlig utveckling, fiske, författande och människor!
Senast sedda film: Har ju sett flera stycken filmer till slut utan att somna på slutet! Senaste Polisskolan 3
Bok på hyllan just nu: Bemästra din inre röst, Blair Singer, Born to run, Christopher McDougal, Valkyriorna, Paulo Coelho
.jpg)
Senaste kommentarerna