Aha-moments

Av , , 2 kommentarer 2

 

”Ska dina nya sockar tvättas i 40 eller 60 grader?” frågade Sofia häromdagen.
”Va?” svarade jag helt frågande som trodde att alla sockar tvättas i 60. ”Varför skulle de tvättas i 40?”
”För att det är bomull.”
Fick svaret i morse. De var inte så lätta att ta på sig. Storleken hade krympt från 43 till typ 36.
Bomull. Jaha.  

Brydd

Av , , 4 kommentarer 3

Ibland blir man duktigt konfunderad. Att dåliga nyheter säljer är ingen nyhet. Kolla bara in en dagstidning och räkna efter hur många positiva nyheter du hittar.

Men att antalet träff på en blogg också blir mer om budskapet är negativt har jag aldrig tänkt på. Läste om en annan blogg som tydligt fått betydligt fler träff när anslaget var raljerande.
 
Vad är det med människor? Är det nån som tror att det som driver mänskligheten framåt är att vi klagar på varandra, företagen, lyfter fram all världens olyckor och försöker hitta fel på allt oavsett om, det finns fel där eller inte?
 
Om det inte fanns människor som hårdnackat försöker se lösningar och positiva saker där det kanske till och med ser nattsvart ut skulle vi varit kvar på hårapsstadiet.
Alternativt inte varit i nåt stadie överhuvudtaget.
 
Och som en jämarns paradox så borde jag väl då inte ha skrivit den här bloggen överhuvudtaget. För jag är bara sur för att om jag skulle öst galla och spytt helvetets alla eldar i bloggen så skulle jag haft fan så mycket mer besök. (Nu svor jag också.)
 
Men skit samma. Jag tänker fortsätta på den inslagna vägen.
 

Kinesisk visdom

Av , , Bli först att kommentera 1

Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa ditt liv stående på ett ben.

Kinesiskt ordspråk.
 
Eller så blir man kvar i sängen.
 
Vaknade klockan sex i morse. Det är tjugo minuter tidigare än normalt då jag brukar vakna tjugo över men samtidigt fyrtio minuter senare då vi ställde om klockan i går. (Hängde ni med på den?)
 
Tänkte att nu kan jag ju kliva upp och skriva ett blogginlägg då jag har tid över. Men så började jag tänka på vad jag skulle blogga om. Och så gick det tjugofem minuter. Men det var kreativa minuter. Och varma och sköna minuter. Och ett blogginlägg som gav sig själv. Med väldigt mycket visdom i sig om man tänker efter.
 
För hur länge har du stått på ett ben?
 
 

Hot stuff

Av , , Bli först att kommentera 3

Vilken fantastisk dag vi hade i går. Coachkonferens i Umeå med nio andra coacher och två fantastiska ledare.

Verktyget coaching fortsätter att fascinera då det är ett så oerhört kraftfullt sätt för människor att komma loss och vidare. På något märkligt sätt plockar det fram insikter som legat så nära i medvetandet att det nästan känns löjligt, Men ändå har de varit oåtkomliga.

Och festen på kvällen var jättetrevlig. Och LG fanns sig plötsligt dansandes på ett discogolv på Schlagerklubben med jättehög musik och en gigantisk discokula. Jag vill inte ens tänka på hur många år sen jag gjorde nåt liknande men kul var det. Även om man som kollegan uttryckte det kände sig som ”en förälder på stan.”
 
 
 

Tjohoo!

Av , , 2 kommentarer 3

Coachkonferens idag! Får träffa alla coola härliga fantastiska människor och dessutom vara med på festen i kväll.

Va lattjolajban vi ska ha!  

 

Paradis?

Av , , Bli först att kommentera 4

Snart är snön här igen. Alla kulörer försvinner och allt blir vitt och svart, kallt och mörkt. Och så drömmer vår Herre som ett slags final i onsdags till med en natur som är så otroligt vacker att man fullkomligt tappar andan.

Kom ut från träningslokalen och möttes av en knallgrön gräsmatta på Bruksudden. De kvarvarande löven i björkarna fullkomligt glänste i gyllengult och bortanför rann Rickleån med ett blåsvart blänk.
 
Idag är allt grått igen. Färgerna på löven syns knappt och träden har blivit ännu lite kalare.
 
Vi lever i en landsända med oerhörda kontraster. Temperaturer som pendlar 60 grader. Periodvis är det ljust dygnet runt och i perioder blir det knappt dagsljus. Fullkomliga färgexplosioner då allt blommar till enbart svart och vitt när snön ligger.
 
Vilken otroligt välfylld låda med upplevelser och intryck vi ändå har som bor häruppe!
 

Brutalbryt

Av , , Bli först att kommentera 4

Ibland fungerar människan rätt idiotiskt. Har gått och haft skitont i en arm ända sen i somras men inte gjort nåt åt det. Armen har smärtat som bara den vid vissa rörelser.

Men sjukgymnasten i Robertsfors är hopplös att få tid hos och boka tid hos naprapaten i Umeå kändes som man aldrig fick tid till.Tills jag började tänka på det i Steve Jobs perspektiv:

Om jag bara hade en dag till att leva, skulle jag göra det jag har planerat idag eller skulle jag göra förändringar?

Aldrig i livet att jag skulle gå och ha ont en dag till med det perspektivet.
 
Så idag var jag hos suveräna Michael Johansson på Umeå rygg och ledklinik som i vanlig ordning halvt brutalt rättade till det som var fel från nacken ner till ländryggen.
 
Så nu ska LG bli som ny. 
 
 

Jämarns bakaxlar

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag försöker börja svära mindre. Och en coach skulle reagerat direkt på ordet försöker då det ordet oftast bara är en ursäkt eller ett uttryck för något som man inte är riktigt beredd att göra. I alla fall inte just nu.

Så jag är villig att svära mindre.
 
Men vad ska man använda istället? När sista snygga listen som ska bli dörrfoder kapats för kort och inget mer material finns hemma. Asch då. Nu måste jag åka till Umeå, köpa mer lister, lacka dem två varv och sen kapa till dem. Hemskans otur.
 
Man kliver på locket till färgburken som man lagt på golvet när man målar. Hoppsan! Nu blev foten minsann alldeles full i målarfärg. Så tokigt det kan bli!
 
Man tokstressar och backar på och krossar baklyktan på en annan bil i p-huset i Umeå. Rackarns. Det här kommer att kosta skjortan.
 
Eller så säger man som coachkollegan Lisbet Olofsson brukar uttrycka sig: Jämarns bakaxlar. 
Kanske det funkar. Jag är i alla fall villig att testa.
 
Eller så gör man som grabbarna nedan: 
 
 

Så tacksam!

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Trots att otroligt mycket kul händer i mitt liv så har man liksom svårt att fatta att så här bra är det faktiskt. Jag får jobba med coachning som jag älskar, jag får skriva bok som jag älskar och jag får blogga. Som jag också älskar.
Men alltför ofta finns tvivlen där. Duger jag. Har jag verkligen nåt vettigt att säga och bidra med. Är det nån som vill läsa det här verkligen? Är jag inte bara en gammal (nåja) gråhårig (jodå) gubbe (icke då) som funderar på ett sätt som nästan ingen annan gör.
Jag får ju mycket bekräftelse från fantastiska vänner (jag älskar er allihop) men ibland finns tvivlen där i alla fall.
Men ibland så stannar livet liksom upp, när det kommer beröm från oväntat håll som gör en så glad så tårarna inte vill sluta rinna.
Tack fantastiska Petra Liuski för de otroligt fina orden i din blogg! Du gav mig massor med styrka att fortsätta på min inslagna väg.