Språkrebell

 

Kan nån förklara för mig varför vi skriver på ett sätt och pratar på ett annat? Vi skriver något och någonstans och dem, mig, sig och det, men när vi pratar så säger vi nånstans, nåt, dom, mej, sej och de. När man jobbade med radio fick man sitta och skriva om text till talspråk för att det inte skulle låta helkorkat.
Jag är väl lite av en språkrebell själv och struntar gärna i grammatiska regler om texten tjänar på det. Om nu inte sammanhanget kräver att texten ska vara helt korrekt.
Men varför krångla till det? Är det nåt slags arv från nån ålderdomlig svenska som liksom inte går att skaka av sig?
 

Etiketter: , , ,

4 kommentarer

  1. Anna-Lena

    Jag har mer o mer börjat skriva mej och dej tex, även i min feedback till studenter (o annat seriöst). Tror att de finns i SAOL numera också. Nånstans inom mej hoppas jag att det ska bli mer o mer ok med mej o dej… men lixom har jag svårt för och reflexioner, här är jag gammalmodig och vill använda den korrekta/äldre stavningen. 😉

  2. Lars-Göran Halvdansson

    Svar till Anna-Lena (2011-11-24 15:49)
    Jag använder också reflektioner. Hade jättesvårt på Strömbäck när läraren rättat och skrivit dit reflexioner. Och rent uttalsmässigt känns ju den gamla faktiskt bättre!

Lämna ett svar till Anna-Lena Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.