Språkrebell

Kan nån förklara för mig varför vi skriver på ett sätt och pratar på ett annat? Vi skriver något och någonstans och dem, mig, sig och det, men när vi pratar så säger vi nånstans, nåt, dom, mej, sej och de. När man jobbade med radio fick man sitta och skriva om text till talspråk för att det inte skulle låta helkorkat.

Jag är väl lite av en språkrebell själv och struntar gärna i grammatiska regler om texten tjänar på det. Om nu inte sammanhanget kräver att texten ska vara helt korrekt.

Men varför krångla till det? Är det nåt slags arv från nån ålderdomlig svenska som liksom inte går att skaka av sig?