Konsten att äta en älg

Läser igenom manuset igen efter en sista genomgång som jag inte trodde att jag skulle göra. Det var ju klart och skickat iväg. Men det blev åtskilliga timmar till och en del omskrivningar som gör att nu känner jag mig NÖJD!

Men jag slogs av tanken idag att det här skulle jag aldrig kunna göra om. Skriva en HEL BOK, 200 sidor! Never. Vilket hästjobb.

Och jag skulle aldrig ha kunnat göra det heller om jag fortsatt att se det på det sättet. Det blir som att försöka äta en hel älg på en gång. No way. Men stycka upp den och gör högrev, filé, innanlår, grytbitar och köttfärs, lägg i frysen och ät eftersom så är tanken på att äta en hel älg plötsligt inte alls så omöjlig.

(Om man äter kött vill säga.)

När jag ser på mitt färdiga manus förstår jag fullt ut kraften i att ha en dröm, mål och delmål.

Allt börjar med en dröm. Jag har en historia som jag bara ska berätta.

Sen kommer målet. Det ska bli ett manus till en bok. Det ska vara färdigt då och då.

Sen brukar tvivlen komma. Hur fan ska jag klara det?

Jo jag vet att jag kan skriva varje dag. Jag sätter delmål. Jag skriver en stund varje dag. Skit samma om det blir två ord, två rader eller tre sidor. Jag kan skriva en stund varje dag. Jag kan inte skriva en bok men jag kan skriva en stund varje dag. Jag kan absolut inte äta en hel älg men jag kan äta en högrev (och kanske några köttbullar) per vecka.

Kraften i att sätta delmål och göra lite varje dag är OERHÖRD!

Men det gäller att veta var man är på väg.