Vilken start på dagen! Träffade en bekant på Fritids när jag lämnade Lina i morse och när han fick se mig så säger han glatt:

–        Lars-Göran! En av mina favoriter!

Så härligt det kändes! Jag har svårt att tänka mig en bättre start på dagen.

Blev en blodig morgon. Alvin blödde näsblod och väckte mig med ett viskande Pappa. Han var blodig på tröjan, armarna och i ansiktet.

Egentligen var det inte så farligt men han torkade sig om näsan med armen och därför kom det överallt.

Vi blev sittande på toaletten en stund där han höll papper framför näsan tills det slutat. Sen gick vi i säng igen vid halv fem. Och han sov till sju. Lilltjoppen.

Studerade dottern i morse när hon låg på golvet i Alvins rum och lekte med bilar. Så totalt närvarande, helt inne i leken. Barn har en märklig förmåga att vara närvarande, att gå in i en ensamlek liksom på en gång och förlora sig från omvärlden.

Vi hade diskuterat just närvaro på coachmötet kvällen innan. I coachning är närvaron oerhört viktig och vi har som coacher olika metoder för att bli närvarande. Ta det lugnt och landa några minuter innan ett samtal, andas några djupa andetag, stänga ner störande distraktioner som e-post eller hemsidor, bestämma sig för att nu är fokus helt på klienten är några metoder.

Som klient är det en gåva att få prata med en person som verkligen lyssnar och inte är upptagen med att fundera ut vad svaret ska bli eller vad han eller hon ska laga till middag. Och det går att träna sig i att vara närvarande.

Men i morse slog det mig hur naturligt det kommer för barn. Jag var inte närvarande på något sätt när jag låg och tittade på Linas lek. Min hjärna gick på högvarv i försöken att analysera det som skulle hända på förmiddan, i kväll, i morgon, det som hände i går och så vidare. Och Lina liksom bara var. Och det såg så jäkla behagligt ut.

 

När förlorar vi egentligen vår naturliga förmåga att koppla på närvaron?

 

 

 

Vaknade i morse och såg att det snöat nästan tre decimeter. Fotspåren i snön på vägen var så djupa att jag insåg att det finns inte en chans att jag ens får ut bilen.

 

Och jag tänkte bara att neeeeej, jag vill inte.

 

Sen vaknade jag på riktigt, insåg att det bara var en dröm, tittade ut på strålande sol och två plusgrader.

 

Gud så skönt.

Pratade med en vän i går som jag inte haft så mycket personlig kontakt med på rätt länge. Men han hade följt min blogg.

–        Det känns som jag känner dig bättre nu än när vi umgicks tidigare, sade han.

Och han har förmodligen rätt. Jag är väldigt personlig på bloggen även om jag är mycket noga med att inte bli för privat.

Men vad härligt det är med vänner som man inte träffat på jättelänge och inte pratat med på ganska lång tid heller men som man ändå känner att man tycker så jäkla mycket om.

Och dessutom väcktes drömmarna igen om en fiskeresa till andra sidan jordklotet.

 

Nu lite rock inspirerad av fantastiska Mojo från The Voice i går.

 

 

Internationella kvinnodagen var i går. Idag är allt som vanligt igen och männen kan regera ostört. Men jag kan inte låta bli att peta lite i bubblan av manlig dominans och påminna om en rapport från amerikanska konsultbolaget McKinsey som visar att jämställda företag i genomsnitt har 41 procent högre avkastning än företag som leds bara av män.

Det ni gubbar!

 

 

Internationella kvinnodagen igen. Jag har väl varit inne på det förut, att det är otroligt korkat att vi behöver en sån dag. Men som världen ser ut just nu så behöver vi en.

Men tänk om man skulle komma som besökare från yttre rymden och se vad vi håller på med. Där männen har skapat ett system som i grunden bygger på rädslan att förlora, jag vill inte använda orden herravälde och makt för jag tycker det låter så jäkla hårt, men sin position som nåt slags överhuvud. I varierande grad beroende på land. Här i Sverige har kvinnor lägre löner, färre ledande positioner och tar i högre utsträckning hand om mer arbete i hushållet.

Tänk om vi bara en gång för alla kunde konstatera att vi är olika, ser olika ut och att vi är bra på olika saker. Kvinnor har massor som de är bra på som vi missar för att männen är så jävla rädda för att bli av med sina chefspositioner.

Men alla män ska vara glada för en sak. Vår större fysiska styrka. För utan den hade vi inte haft en chans.  

Tänk om vi bara kunde konstatera att vi är människor, lika mycket värda och att vi tillsammans om vi utnyttjar våra olikheter och det vi är bra på istället för att hålla på att käbbla om idiotsaker i flera hundra år skulle kunna uträtta en otrolig massa bra.

Istället fjantar vi omkring och gör en jättesak av att pojken minsann ska få en rosa tröja och tjejen ska leka med bilar.

Jag ger mig den på att Gud är flintskallig. Det skulle då definitivt jag varit om jag sett hur mänskligheten beter sig.

Men tills vi har insett hur korkat vi faktiskt beter oss så behövs väl en Internationell kvinnodag.

Egentligen borde vi ha en Internationell mansdag också. Då varenda man på hela jorden skulle tvingas gå i utbildning en hel dag och lära sig hur otroligt idiotiskt vi tar hand om den resurs som mänskligheten är.