Inte alls usel
Det finns de som tackat mig för att jag delar med mig av när jag har dippar för att det hjälpt dem att känna sig mindre usla själva. Och jag tänker så självklart och med en gång och med gråten i halsen att men… men… ni är ju inte usla. Aldrig någonsin. Ni är ju jättefina. Och fantastiska. Ni borde inte behöva känna er usla.
Men själv känner man sig ganska lite värd vissa dagar. Fast man vet att det finns människor som tycker jättemycket om en så är man i sina egna ögon inte mycket värd.
Men egentligen har ju ingenting ändrats. Vi är ju precis samma som dagen innan. Med samma personlighet och samma förmågor som innan.
Det enda som ändrats är hur vi ser på oss själva.
Tänk om vi kunde vända på perspektiven även de dåliga dagarna. Och se oss själva som våra vänner ser oss. Och säga till oss själva precis samma sak som vi skulle ha sagt till någon annan: Du är ju jättefin! Och fantastisk! Alldeles oavsett och alltid!
Senaste kommentarerna