Bästa vännen

Läser Owe Wikströms intressanta bok Ikonen i fickan där han reflekterar över människors resor, både yttre och inre. En sak han tar upp i boken är skillnaden på en bekant och en nära vän. Vad som avhandlas när man träffas. Med bekantingen så handlar det om vad som hänt sen sist. Jaha, du har varit dit och gjort det och det och så vidare. Med en nära vän blir anslaget ett helt annat. Frågan blir direkt Hur är det? Och samtalet kommer att handla om det som är här och nu.

Det här blev slående häromdagen när jag ringde min bästa vän som jag inte varken hört från eller hört av mig till på en tid. Med en riktigt nära vän finns inga som helst barriärer eller hinder av osäkerhet var man har varandra utan tilliten och förtroendet är omedelbart. Och det är så ofattbart härligt.

Har du fem riktiga vänner så är du rik sa en gång flugfiskaren och författaren Gunnar Westrin till mig.

Jag vill ta det ett steg längre och säga att varje riktig vän som en människa har förmånen att få ha är en gudagåva att vara oändligt tacksam över.