Yrskallut

Stapplar runt i tillvaron som en drucken. Och det är inte efterdyningarna av all Efes (turkiskt öl) som intagits förra veckan. Jag har inte heller drabbats av en stroke. Några kristaller på balansnerven handlar det heller inte om.

Vad som drabbat mig är nya glasögon.

Progressiva.

Optikern sa för (alldeles för) flera år sen när jag bytte sist att jag behövde just den typen av glasögon.

Nähä! sa jag och vägrade.

Och tänkte att det är ju bara för gamlingar.

Men insåg direkt när jag fick brillorna att han hade rätt. Jag kunde inte läsa med dom.

Så nu var det inget snack. Jag böjer mig ödmjukt men något åldersstyvt för det faktum att jag passerat den ”point of no return” i tillvaron som säger att ”vanliga” glasögon är en passerad tid.

Det tar tid att vänja sig vid de här nya. Fast redan nu går det rätt bra.

Tror jag.

Vi får väl se om det här inlägget blir anmält. Det kanske står nåt helt annat än vad jag tror.