Dottern är less på att behöva ta en stol för att få ner dusch-handtaget till sin egen nivå.
Fascinerande läsning om en märklig man
Har läst ut biografin om Steve Jobs. Och att jag läste ut hela den tättskrivna boken på drygt 600 sidor säger mer än det kanske verkar till en början. Jag brukar inte orka med att läsa faktaspäckade böcker. Inte ens korta. Jag vill ha handling, känslor, relationer. Men boken om gurun bakom Apple fascinerar så mycket att det går inte att sluta läsa.
Steve Jobs var ett svin. Saker var antingen himmel eller helvete och han kunde säga åt människor på ett totalt okänsligt sätt att det de gjort var fullkomligt värdelöst. Eller så var det fullkomligt fantastiskt.
Inte sällan kom han tillbaka en tid senare och presenterade någon annans idé (som han totalsågat) som sin egen.
En otroligt märklig man med ett bipolärt beteende som svängde mellan himmel eller helvete. Som levde i det författaren och hans vänner kallade för hans förvrängningsfält. Där det Steve Jobs ansåg vara sanning var sanning för honom oavsett vad andra tyckte. Hur fullkomligt omöjlig en uppgift var att genomföra kunde den i Jobs förvrängningsfält tyckas genomförbar. Inte sällan ficka han också rätt där saker på häpnadsväckande sätt föll på plats.
Jobs levde på en fruktdiet som gjorde att han själv ansåg att han inte behövde duscha mer än en gång i veckan. Omgivningen var av en helt annan åsikt och mer än ett möte med framgångsrika affärskontakter slutade i katastrof.
Men Steve Jobs var ett geni. Och att i boken få följa historien om apples uppkomst, den otroligt fascinerande historien bakom hur de produkter vi idag anser som självklara kommit till, smartphones, ipods, läsplattor är en mäktig läsupplevelse. Hur han drevs av en besatthet att förenkla produkter för att göra dem användarvänliga och kompatibla med varandra.
Jag har aldrig varit Mac-fantast. Jag har alltid haft pc. Jag har en android-smartphone. Det närmaste apple jag kommer är min Ipod. Men efter att ha läst biografin om Steve Jobs kan jag inte annat än att känna respekt för apples produkter. Och för den otroligt märkliga och fascinerande man som verkligen gjorde verklighet av sin dröm. Att förändra världen.
Inlåst
Ööööh, hur vart det här?
Yrskallut
Stapplar runt i tillvaron som en drucken. Och det är inte efterdyningarna av all Efes (turkiskt öl) som intagits förra veckan. Jag har inte heller drabbats av en stroke. Några kristaller på balansnerven handlar det heller inte om.
Vad som drabbat mig är nya glasögon.
Progressiva.
Optikern sa för (alldeles för) flera år sen när jag bytte sist att jag behövde just den typen av glasögon.
Nähä! sa jag och vägrade.
Och tänkte att det är ju bara för gamlingar.
Men insåg direkt när jag fick brillorna att han hade rätt. Jag kunde inte läsa med dom.
Så nu var det inget snack. Jag böjer mig ödmjukt men något åldersstyvt för det faktum att jag passerat den ”point of no return” i tillvaron som säger att ”vanliga” glasögon är en passerad tid.
Det tar tid att vänja sig vid de här nya. Fast redan nu går det rätt bra.
Tror jag.
Vi får väl se om det här inlägget blir anmält. Det kanske står nåt helt annat än vad jag tror.
Senaste kommentarerna